Hjertesår och Hjertebalsam, eller Den dygdiges Seger öfver Ödet och Döden / Romantiskt Gråtospel i Tre Öppningar

Produced by Jari Koivisto
Hjertesår och Hjertebalsam
eller
Den dygdiges Seger öfver Ödet och Döden
Romantisk Gråtospel i Tre Öppningar
A. I. Arvidsson
Åbo, Bibeltryckeri, 1819.
Madame Pleureuse . Madame Chat-Amie . Madame Cheri-babiche . Madame Careusseuse . Zemire deras vän. En Fransk riddare. Andar och Spöken. Diverse annat löst folk, såsom: Eko , en hynda. Grolla , | Broka , | Jeppe , | Kattor. Fix , | Jussa . |
Ämnet är lånadt ifrån Medeltiden.
Första Öppningen.
Madame Pleureuse .
O! gråt du sorgsna verld, som qvalets törnen känner Rys! se det grymma sår, som detta hjerta bränner! Fly ej den tåreflod, som min ögas rand Sig hvälfver brusande till grafvens dystra land; Der i det mörka hus jag sluta får min plåga. Och uti dödens famn utsläcka hjertats låga. Det tysta kanske snart de suckars hemska ljud. Som lätta qvalets tyngd och lyda sorgens bud! Men grymma menskor I! när haden I ett hjerta? Ett hjerta såsom mitt, så ömt för varje smärta? När kändes än ett qval, en suckan eller nöd Vid nästan olycksfall, ja vid hans grymma död? Så sörjde ej en mo då hon sin älskling saknar. Då från sin morgondröm oroligt hon uppvaknat. Af sorgsna miner möts, som båda älskares fall. Der han neddignat har för svärd och kulors knall. Ej sörjde så en mö, ej kände hon min smärta Så ingen sörja kan, som ej har detta hjerta! Men verld du anar ej hvad ödet från mig tog. Du vet ej, kalla verld, vem dödens lia slog Du har kanske en mor, kanske en far förlorat. Förlusten af ditt allt har ej din sorg förstorat, Törhända har du mist en älskad maka blott? Hur dräglig din förlust, hur säll din ljufva lott. Emot det qval mig tar, mot denna skatt jag saknar. Jag är beröfvad allt, till plågor blott jag vaknar! Hvem kan förstå min nöd, hvem tolka allt det qval. Som sönderskär min bröst. — I Gudars stora sal. Om det förunnas mig att nånsin ditin komma. Der skall jag söka än den ros och denna blomma. Vilkoret för mitt lif, min evigt ömma vän. Min liflust, lifvets allt! När träffas vi igen? — Hon var blott för mig: jag lefde blott för henne. Till ett vi sammansmält; vi voro ej mer tvenne; Jag var blott der som hon, och hon blott der som jag. Hvem kunde skilja oss vid mörker eller dag? Nej ingen skiljde oss! (med affekt) O, himla makter alla Blås upp i er bason, så jord och himlar skalla! Rör upp båd haf och berg, omstört den gröna strand. Må kunnig bli min sorg kring alla jordens land. Ja! storma, bullra, bryt, knyt, flyr, skryt, hvälf ock krossa. Gjut vatten öfverallt, låt edra eldar blossa; Ty snart mitt lif tar slut i denna sorgsna stund! Basuna för allt folk, att jag har mist en — hund! (Paus) Men Systrar än en plikt för oss här återstår; Må på den dödas stoft vi gjuta nu en tår. En tår på askan än skall friska upp dess safter. Kanske fördölja sig der underfulla krafter. Att blomster tusen slag må frödas på dess graf. Ty ödet oss betog, hvad ödet gifmildt gaf, O! gråten Systrar då, låt våra tårar rinna. De träffa väl vår fot om de ej himlen hinna!