Revolutionärer och emigranter

Historiska essayer II.
Helsingfors, Holger Schildts Förlag, 1918.
Förord När Voltaires stoft fördes till Panthéon De första emigranterna François-Claude-Amour de Bouillé En politisk salong i Bryssel Emigrantkonungen i Koblenz En gammal roman, dess författare och hjältinna.
Förord.
Under mina forskningar för ett större arbete rörande Sveriges ställning till den franska revolutionen har jag stiftat bekantskap med förhållanden och personligheter, vilka fallit utom ramen för det nämnda arbetet, men i alla fall tyckts mig tillräckligt intressanta för att bli föremål för en noggrannare undersökning. I denna lilla bok har jag framfört en del av dem.
De olika essayerna i boken äro av varierande vetenskapligt värde, så till vida att ett par av dem i huvudsak äro byggda på andrahandskällor, medan andra åter äro grundade på svårpåträffbart förstahandsmaterial. Dels för denna ojämnhets skull, dels för att göra boken njutbar även för den utonvetenskapliga världen, har jag bemödat mig att giva dessa studier essayens lättare form samt berövat dem hela den tunga yttre lärdomsapparaten. Jag har vågat göra det, övertygad som jag är om att det för de idkare av historisk forskning, till vilka jag även vill vända mig, trots den lättare formen ej skall erbjuda någon svårighet att värdera stoffets beskaffenhet samt den vetenskapliga metod jag velat följa.
Helsingfors den 5 november 1918. Alma Söderhjelm.
Den franska revolutionen föregicks av en genomgripande revolution i tankar och åskådningssätt. De som inspirerade och genomförde denna idérevolution voro den breda andliga majoritet som kallats upplysningsfilosoferna, vilka med lika mycket geni som kraft förde fram kraven på individuell frihet och ansvarighet, öppen konkurrens inom arbete och näringar, på förnuftets erkännande framom dogmerna och ordets frihet i tal och tryck. Bland dessa skriftställare, vilka man med rätta kallat upplysare, fanns ingen som med en sådan kraft stormade mot de gamla fördomarna som Voltaire. På basen av vad Voltaire nedbröt, byggde de andra upplysningsmännen upp nya system och tankeriktningar. Och det var även delvis på denna bas, som den stora politiska revolutionen, som följde idérevolutionen åt, byggde sitt storartade blott alltför litet beaktade nydaningsarbete.