Kvinnlighet och erotik I

» M ycket täckt i sanning — en alt för täck grupp», sade den artige fotografen. »Mor och dotter så där förtroligt tillsammans!»
»Det är inte min dotter», sade den gamla, leende.
»Åh, åh! sonhustru då, förmodligen! Eller, jag menar — inte sonhustru, men en liten fästmö, säkerligen!»
Den unga rodnade lifligt vid dessa ord — en plötslig rodnad, som jagade blodet upp i ett par underliga spetsar uppåt tinningarna.
»Nej — vi äro bara två goda vänner», sade fru Rode, »fast det är en liten olikhet i ålder, förstås.»
»Ser du», hviskade den unga flickan ifrigt, då fotografen sysslade vid apparaten. »Jag visste nog, att det skulle ge anledning till sådana gissningar. Och när nu porträttet kommer till Alger, så skola alla Rikards vänner naturligtvis tro det samma.»
»Åhnej, porträttet kan då i alla fall lyckligtvis inte rodna. Det är just du själf, som ger stöd åt dessa rykten genom att blossa så där vid minsta anspelning.»
»Ja — är det inte förargligt — är det inte dumt och meningslöst att blodet så där skall rusa upp i ens ansigte, när man als inte vill det och utan något skäl!»
»Var så god — ansigtet något mer hitåt, om jag får be!»
»Vänta — jag ville bara ordna omgifningarna litet bättre först.»
»Förlåt, min nådiga fröken, jag försäkrar att fröken kan lita på min artistiska blick i det afseendet.»
»Men det är inte fråga om det artistiska nu», inföll fru Rode. »Jag ville så gärna att omgifningarna skulle se ut som de vanliga i vårt hem. Det är just därför vi tagit med länstolen och lampan — porträttet skall skickas som julklapp till min son, som är i Alger. Han är löjtnant vid generalstaben, men har gått i fransk krigstjänst och har inte varit hemma på tre år — och det skall glädja honom att få en liten bild från vårt dagliga lif.»