Richard Lejonhjerta i historien och poesin: Akademisk afhandling

Produced by Jari Koivisto and Tapio Riikonen
Akademisk afhandling af
Helsingfors, J. C. Frenckell Son, 1858.
Akademisk afhandling af CARL GUSTAF ESTLANDER hvilken, med samtycke af den vidtberömda Historisk-filologiska Fakulteten vid Finlands Universitet, och under inseende af FREDRIK CYGNÆUS, Filosofie Magister, Professor i Estetiken och Nyare Litteraturen, Riddare af K. K. S:t Stanislai Ordens andra klass, till granskning framställe af CARL GUSTAF ESTLANDER, Magister, uti Hist.—filol. Auditorium d. 11 Decemher 1858 p.v.t.f m.
Företal. I. Richard Lejonhjerta i normandiska historien. II. Richard Lejonhjerta i normandiska poesin. Anmärkningar.
Företal
Med genialisk blick har Sir Walter Scott i sin förträffliga roman Ivanhoe förstått att uppfatta kontrasten emellan tvenne personligheter, hvilkas namn i Englands medeltidshistorie och poesi intaga märkeliga rum. Den ena är Richard Lejonhjerta, den andra Robin Hood. Vetterligen har ingen personlig beröring dem emellan funnits; och dock kan en sannare förändring af den historiska verkligheten icke tänkas, än den romanförfattaren tillåtit sig i denna sin sammanställning af riddarekonungen på tronen och fribytarekonungen i skogens vildmark. Ty huru omätligt än afståndet kan tyckas ifrån konungen öfver vesterns mäktigaste folk, hvars vilja var lag för blomstrande riken och hvars fana följdes af medeltidens stoltaste riddareskap, till den rättslöse fribytaren, som med sitt vilda följe jagades likt rådjur i Sherwoods skogssnår, sammanträffa dock deras karakterer och lif i tvenne väsendtliga punkter. Hvardera äro de äkta romantiska personligheter, på grund af sin lösbundenhet från det alldagliga lagbundna lifvets triviala förhållanden; hvardera äro de der jemte samtida representanter af de tvenne folk, det normandiska och det anglosaxiska, hvilka efter slaget vid Hastings inkastades till en blodig samvaro på Englands gemensamma jord. Medan Normanderne med hänryckning följa sin hjelte på hans verldsberömda riddarefärd till det Heliga Landet, skådar det anglosaxiska folket med sorgset mod i Sherwoods fribytare de sista försvinnande kämparne för dess nationela sjelfständighet och tillvaro. Motsatsen mellan de bägge personerna vidgar sig sålunda till en motsats mellan tvenne folks karakterer, lefnadsvilkor och samhällsställning, det ena herrskande, obändigt, aristokratiskt, det andra förtrampadt, godmodigt, folkmässigt.