Drottning Moi-Même: Historisk silhuett

IDUNS ROMANBIBLIOTEK XLVIII
HISTORISK SILHUETT AF ELISABETH KUYLENSTIERNA-WENSTER
BELÖNAD MED HEDERSOMNÄMNANDE VID IDUNS ROMANPRISTÄFLING 1908
STOCKHOLM Iduns Redaktion 1909
STOCKHOLM 1909 WILHELMSSONS BOKTRYCKERI A.-B.
Olof drängs röda hår fladdrade i den snåla decemberblåsten, och snögloppet hotade idligen att släcka den fladdrande beckfacklan, som han höll i vänstra handen, medan han hade den högra parat att genast gripa om låsvredet på karossdörren, när de höga fruarna kommo ut ur porten.
Sin lufva hade han lämnat kvar uppe på kuskbocken, ty Gud nåde honom, om han behållit den på, när den stränga fru Ebba närmade sig, och en sådan omänniska, att han hade tre händer, var han icke.
Länge behöfde emellertid icke Olof vänta, innan trinde Jerker upplät den tunga, låga ekdörren i porten för de båda förnäma damerna.
Grefvinnan Ebbas storväxta, kraftiga gestalt skymde nästan bort den lilla blyga och tafatta fru Anna Bååt, hvilken sistnämnda, så rikskanslerns hustru hon än var, beskedligt makade åt sig och lämnade Ebba Leijonhufvud till Hörningsholm företrädet.
Sist kom den lugna, blida Kerstin Horn, insvept i en vid, mörk kappa, så att endast den tunna, smala nässpetsen syntes. Hon bar sin härskarinnas, fru Ebbas fotpåse, och stod denna ut under kappan på ett sätt, hvilket så när lockat Olof dräng till vanvördigt grin.
Skyndsamt stego damerna in i karossen, häftande samman sina veckrika kjolar så godt det lät sig göra, och kusken, som visste, att det skulle bära af till »Fyrkanten», manade strax på hästarna.
För fru Ebba var det något nytt och rätt agreabelt att befinna sig i Stockholm, hvarifrån hon för sex år sedan förvisat både sig själf och sin andre man, den snälle, medgörlige Klas Karlsson Horn. Han måste något hufvudstupa lämna den silfverglänsande hofmarskalksstafven, då fru Ebba icke ville finna sig i att gå efter de högfärdiga grefvinnorna Brahe och det nymodens De la Gardieska packet. Medan hon varit Sturens hustru, hade hon ansetts som Sveriges första grefvinna, och hon tänkte så förblifva till sin död.