Söder om landsvägen: I prästkaret genom Vemmenhögs härad

I PRÄSTKARET GENOM VEMMENHÖGS HÄRAD
AV EMMA BENDZ
ANDRA UPPLAGAN
LUND C. W. K. GLEERUPS FÖRLAG
LUND 1916 BERLINGSKA BOKTRYCKERIET
Inramat av Östersjöns och Sundets blåa vågor ligger ett land, där solen lyser över oändliga vidder av böljande sädesfält, där präktiga hjordar beta på saftiga ängar och gamla väderbitna pilar kanta de långa, raka vägarna. Ättehögar synas likt punkter på ett tätt skrivet blad, »vanningadammar» och märgelgravar äro de enda insjöar som förekomma, det enda som avbryter den vida, mäktiga ytan. Stora, välbyggda gårdar lysa vita i solskenet, och små vitkalkade stugor med mossbelupna halmtak dölja sig bakom knotiga pilträd med mjuka, böjliga grenar. Byarna ligga tätt intill varandra och då helgmålsklämtningen ljuder från kyrkorna tyckes klangen sammansmälta till en enda ton, dallrande ut över slätten. Detta är det landet som kallas Söderslätt, det landet som av Hans Bendz fick namnet »Söder om landsvägen».
Vad han tänkte om slätten ligger just i det uttrycket, den var det förnämsta av alla land på jorden, intet annat, hur skönt det än måtte vara, kunde tåla vid en jämförelse. Han kände och tänkte likt de flesta av sina landsmän, ehuru måhända ännu starkare, ännu mera utpräglat:
»Skåningar veta och skåningar tro,
att ej under sol och måne,
där finns en fläck, där människor bo,
så härlig och ljuv som Skåne.»
Och av fullaste hjärta fogade han till: