Orestes

Produced by Jari Koivisto
Öfversatt af
Axel Gabriel Sjöström
Helsingfors, hos J. C. Frenckell & Son, 1843.
Sequimur textum Editionis Stereotypae, Lipsiae, ex officina Caroli Tauchnitii, anno 1828 editae.
Ej finns så vådligt något ord, att tala ut, Ej lidelse, ej gudaskickadt olycksfall, Att ej dess börda menskans lynne lyftade. Ty han, den sälle, — ej hans öde hånar jag — Zeussonen sjelf, som folket påstår, Tantalos, 5 Rädd för den häll, som på hans hjessa reser sig, I luften sväfvar, lidande en sådan näpst, — Så sägs — derför, att han mot gudar, menska blott, Åtnjutande gemensamt bords utmärkelse, Ej tand för tunga höll, som otäck krämpa är. 10 Han åt Pelops var far, och Atreus Pelops' son, Åt hvilken Klotho på sin slända tvinnade Tvedrägt, att krig emot Thyestes, egen bror, Tillställa; dock, hvi repa upp hvad tigas bör? Nu drap hans barn, och dem på bordet bar Atreus. 15 Af samme Atreus — med det andra tiger jag — Var store, om han stor bör heta, Agamemnon son, Och Menelaos af en Kretisk mor, Aerope. Nu äktar sin af gudar hatad Helena Drott Menelaos; Klytaimnestras bädd, den beryktade 20 Hos de Helleners folk, Agamemnon väljer sig. Men jungfrur tre af samma qvinna föddes vi, Khrysothemis, Iphigeneia och Elektra — jag — Och brodren vår, Orestes, af en brottslig mor, Som, kastande omkring gemåln en gränslös duk, 25 Gaf honom döden; hvi? att säga icke höfs En jungfru; folket dömma må i tvistig sak. Hvi skulle jag ock Phoibos klaga an för väld? Men han Orestes rådet gaf, att slå sin mor Ihjäl, som ej hos alla honom ära gör. 30 Nu drap han, och hörsammade alltså en gud. Och jag var med om mordet, jag, för qvinlig del, Och Pylades, som jemte oss utförde det; Alltsedan tärd af gräslig sjukdom sjukas nu Orestes, stackars man, och sträckt på bädd 35 Han ligger, och af modrens blod i raseri Han jagas fram; men Eumeniderna jag räds Vid namn benämna; som med skräck hans sinne fyllt. Ren detta är den sjette dagen, sen i eld Hans moders kropp, den mördades, sin rening fick. 40 Och mellertid han ingen mat i munnen tog, Ej gaf sig något enda bad; men svept uti Sin mantel, hvar gång sjukdomsqvalen lindring ge, Han gråter sansad, stundom ifrån bädden upp Han springer snabb, likt fålen ifrån oket löst. 45 Och Argos har beslutit, att ej under tak, Och ej vid brasan ta oss mot, ej tala till Oss modermördare, om hvilka just idag Argeiers stad högtidligen skall fälla dom, Om man oss båda två till döds nu stena bör, 50 Om med ett slipadt svärd man nalkas bör vår hals. Dock hafve vi ett hopp ännu, att icke dö: Ty Menelaos ifrån Troia kommit hem, Och fyllande med flottan hamnen Nauplia, Han ligger här vid stranden, redan längre tid 55 Från Troia jagad hafven kring; men Helena, Den olycsälla, passande på nattens stund, Att hon ej, sedd om dagen vandrande, af dem Som söner mist vid Ilios, stenades ihjäl, Han sände hit förut till oss. Derinne nu 60 Sin syster gråter hon, och båsets olycksfall. En vederqvickelse i smärtorna hon har likväl: Åt jungfrun, lemnad qvar, då hon till Troia drog, Hermione, som gaf åt moder min, att fostras upp, Sjelf Menelaos, bringande från Sparta hit; 65 Åt henne glädes hon, och glömmer sorgen bort. Här blickar jag åt hvarje stig, ifall jag får Se Menelaos komma; ty vi stå minsann På svaga ben, såframt ej genom honom vi Bli räddade: olycligt hus är hjelplös ting. 70