Wäinämöinen: Lyriskt försök i tre akter

Produced by Jari Koivisto
Lyrisk försök i tre akter
Stockholm, 1829.
Tryckt hos Direct. Henrik And. Nordström.
Samma inskränkta förmåga, som uti Oden i Svithiod dramatiskt framställt Svenska Hedendomens förnämsta Guda-gestalt, har genom Wäinämöinen försökt framställa den Finska Hedendomens. Ämnet fordrade en lyrisk behandling, och deraf härleder sig djerfheten att göra försöket lyriskt. Författaren, sjelf icke musikalisk, har ej haft någon kännare af musik att rådfråga. Han har endast haft till rättesnöre sitt tycke, och några Finska melodier, som han hört sjungas på den ort handlingen framställes. Alla de verser, som äro utmärkte med en stjerna vid början, äro författade efter sådane melodier, och röja sig merändels sjelfve genom versslagets ovanliga art. Som stycket saknar tonsättning, så har något erbjudande åt Teatern af detsamma icke kunnat komma i fråga, och mindre uppmärksamhet på scenens möjligheter att framställa, har jemväl deraf blifvit en följd. Författaren har med afsigt sökt använda så många idéer ur Finska sånger som förekommit honom lämpeliga till sin uppställning; och han erkänner ett lån från Fransyskan af Ducis, som låter Abufar säga om könet:
Fait pour aimer, pour plaire, et prompt à s'attendrir Il nous engage à vivre, et nous aide à mourir.
Personerne:
Teatern föreställer en plan emellan klipporna vid ena stranden af Kyro forss, som ifrån den längst oppe i fonden till liten del synlige Ikalis-fjerden, genom klyftor störtar sig ned, och föreställes ytterligare sjunka i djupet på Teaterns ena sida. På den andra, nära Avant-scenen, under en brant, men remnad, klyfta står en förfallen koja, i skygd af tvänne på ömse sidor om ingången växande tallar. Bakom kojan röjes en smal gångstig uppföre, längs efter remnan. För öfrigt synas här och der stenar, passande till säten, samt tallar. Det är en mörk September-natt.
WÄINÄMÖINEN (framträder uppå en mot fonden vid det starkaste forssfallet utstående klippa, hållande i ena handen en finsk skogslur. Han stödes af sin Dotter Emoina, som upplyser deras stig med ett bloss. Efter dem synes en blossbärare med Wäinämöinens harpa.)