Den gåtfulle dubbelgångaren

language: Swedish
Borgå, Holger Schildts Förlag, 1916.
Septemberhimlen hvälfde sig hög öfver staden.
På Universitetsbiblioteket hade amanuensernas sedvanliga morgonkonferens under Winston Råskjölds stimulerande ordförandeskap redan pågått en stund, då dörrarna till Nybygget plötsligt slängdes upp och Thomas Melón, röd och het som en glödgad rundkula, oväntadt slog ned i den konverserande kretsen.
Amanuensen Bergdahl, som för tillfället hade ordet och i ett skarpsinnigt andragande utvecklat sina tankar rörande nödvändigheten af yllemaggördel under plommontiden, tappade fullkomligt tråden och stirrade förbluffad på sin värderade kollega, som utan ett ord sjönk ned på en af de eleganta mahognypallar, som spela en så framstående roll i Nybyggets möblering.
Melón erbjöd verkligen en egendomlig anblick. Det beslutsamma ansiktets onaturligt stegrade kulör har redan antydts, nackbenans annars med matematisk precision beräknade bana företedde nu de betänkligaste rubbningar, den själfknutna kravattens ömkligt derangerade tillstånd hade kunnat komma ett herrekiperingsbiträde att falla i vanmakt bakom sin disk, och i de stirrande ögonens frånvarande blick låg ett uttryck, som föranledde amanuensen Nässellöf att mumla något om den »korniska fasan» — amanuensen Nässellöf hade nämligen föregående kväll införlifvat åttonde bandet af Sherlock Holmes' äfventyr med sitt detektivistiska specialbibliotek och besatt därför färska kunskaper rörande skräckens olika yttringar.
— Någonting fruktansvärdt måtte ha händt Melón! konstaterade amanuensen Söderholm i dämpad ton, och amanuensen Segerros, den unge dramatikern, hviskade:
— En tragedi!
Hviskningen blef dock af misstag en teaterhviskning och uppfattades af Melón.
Han spratt till, såg sig yrvaken omkring, som om han vaknat upp ur en bedöfings dvala och drog en suck af lättnad, då han upptäckte att han befann sig i kretsen af pröfvade vänner.
Hans andes spänstighet förnekade sig icke.