Bland ödebygder och skär: Berättelser från Finland

Produced by Matti Järvinen and PG Distributed Proofreaders.
Först publicerad av Albert Bonniers förlag 1884.
Hårda sinnen.
Gamle Erkko uppe på Salmi gård kallades vanligen, eftersom han var den äldste husbonden i hela socknen, »Salmen Ukko». Åttiofyra vintrar hade snöat in hans egor, dem han redan i vaggan ärft af fadern, och den åttiofemte sommarens varma augustisol höll just på att röd och strålande gå ned öfver hans åkrars gula, böljande sträckor. Det var en vacker syn att från gårdens trappa se ned åt fälten. Stora skylar reste sig längs hela gärdesgården, och midt på åkern såg man, huru en skara män i hvita skjortärmar, höga stöflar och snäfva byxor skar rågen allt hvad de förmådde, medan qvinnorna i sina röda och brokiga drägter bundo ihop kärfvarne.
Den gamle stod med pipan i munnen och blickade dit ned. Fem söner, af hvilka fyra med hustrur och barn, sträfvade der borta i sitt anletes svett med skördearbetet och biträddes af gårdens trenne drängar och pigor. Det gick flinkt undan, men rynkorna i Salmen Ukkos panna blefvo ej jemnare. Hans bruna, fårade ansigtes skarpa drag fingo ej ett vänligare uttryck, fastän solen lyste derpå med sina rödaste strålar, och hans tunna läppar hopknepos än fastare, då han observerade, att qvällen led och ännu en tredjedel af åkern stod oskuren.
— Mor, — ropade han, vänd åt stugan, — mor, du behöfver inte ge dem morgonmjölk till qvällen; mindre duger åt sådana der odågor! Lata ha de varit och styfva i armarne! Gud vet, huru du fostrat dina barn, då du inte fått folk af dem, fast jag hjelpt till och lärt dem det lilla de verkligen kunna! Hör du, ställ fram surmjölk i muggarne, väl påspädd med vatten… Sådant arbete, sådan lön!
Mor stökade inne i stugan. Hon hörde från den öppna dörren alltsammans, men fortfor tyst och stilla att derinne syssla med grytor och fat.
— Mor, — ropade Ukko ännu en gång, — det är ju lördagsqväll, eller hur?
— Så är det, — svarade gamla Annika med sin låga basstämma.