Jephthas bok / En Minnes-Sång i Israël

Produced by Matti Järvinen and PG Distributed Proofreaders.
En Minnes-Sång i Israël
Af Joh. Jac. Nervander.
Först publicerad 1840.
Imprimatur:
I. Capitlet.
Innehåll: Midianiterne infalla i landet österut, härja bygden; en flykting räddar sig; undkommer ytterligare Moabiterne; men faller i ett af Ammon utlagt försåt. Profeternes söner båda detta åt Samuel.
Vinterns kulna dagar lyckta, Våren ned till jorden drar, Och de tunga molnen flykta Från en himmel blå och klar.

Men dagen flyktar, mer och mer Sin skugga Han förlängas ser, Och nu Hans fåle sporren känner, Och vingad öfver slätten spänner, Der sanden under hofvens lopp I täta hvirflar häfves opp.
Och denna sky af damm och stolt, Som närmar sig allt mer och blänker Så mildt uti det purpurdoft, Som qvällens sista stråle stänker; — Utur dess sköt likväl en flod Af jemmer, tårar, brand och blod Sig störtar ren, o Israël! Utöfver Dina trygga tjell.
Ja fly! en säker fristad sök Åt hvad Du räddat — barn och maka; Förgäfves ser Du Dig tillbaka; Din hydda har gått upp i rök, Din hjord är fiendernes rof, Förtrampad är af hingstars hof Din vingård, som så herrlig stod, Och klingor, hvilka änn sig färga Af Dina stamförvanters blod, Från Dina tegar skörden berga.