Friaren från landet: Lustspel

E-text prepared by Jari Koivisto
Lustspel
Helsingfors, J. C. Frenckell & Son, 1834.
Imprimatur: Axel Gabriel Sjöström.
Onkeln. Emelie (Niecen). August (Student). Katrine (Kammarjungfru). En Arrendator.
Onkeln. Emelie.
Onkeln. Nå gläd dig nu, min goda Emelie; När helst du önskar kan du vara fri Och slippa dessa band af flärden bära. Som jag vet visst att dig besvära. Lägg bort ditt köpta hår och bruka ditt, Ditt snörlif, kasta det på brasan fritt Och dina armar från sin bronz-tyngd lätta!
Emelie. Men, gode Onkel, hvad betyder detta?
Onkeln. Du frågar? just hvad jag har sagt, min vän; Sitt ner och hör mig blott berätta: Du vet ju af dig sjelf, hur tungt det är for den, Som hatar modet, yran, flärden, Att lefva nära stora verlden, Att se dess toma prål, dess falska glans, Att se dess nöjen utan hof och sans Och dessa dårar utan inre värden, Som lefva blott för the och skrål och dans. Än mer, att se det lilla man fått spara, Hvar stund, hvart ögonblick i fara, Att sväljas opp, att bli förödt Af de behof, som yppigheten födt. — Jag svettats tusende repriser, För hufvudstan's enorma priser Och dröjt här år från år likväl. Hvad är mitt ändamål, mitt skäl? Min handel har jag slutat längesedan, Mitt capital jag lagt på ränta ned, Min lefnads-sol, den lutar till sitt nedan; Och jag behöfver fred. Välan, ställ dig i ordning bara; i nästa vecka, kanske förr, vi fara, För alltid till det landtgods, som jag har. Jag väntar blott på Arrendatorns svar.
Emelie. Min Gud, men kan det allvar vara? Och inom några dar?
Onkeln. Nej, se blott hvilket glädjebud det var! Ja, landet, landet, der är lyckan, Emma; På fälten skördar, mjölk och honing hemma, Och ingen galg-fysionomi, Som går ditt fönster med lorgnett förbi Och yfves i den borgade surtuten.
Emelie. Men, gode Onkel, hur så snart besluten Blef denna flyttning? Sedan många år Ni lefver hemma lugn och sluten; Ifrån den trånga kammar-knuten, Der er förtrogna länstol står, Ni dock så sällan går. Låt verlden fritt sin bana vandra; Den stör ju mer ej er, än ni stör andra.