Från vargtider och vallpojksår: En samling minnen från forna dagars Östra Nyland

EN SAMLING MINNEN FRÅN FORNA DAGARS ÖSTRA NYLAND
AF JOSEFINA BENGTS
HELSINGFORS 1915 SÖDERSTRÖM & C:o FÖRLAGSAKTIEBOLAG
HELSINGFORS 1915 FRENCKELLSKA TRYCKERI-AKTIEBOLAGET
Ur minnesgoda åldringars hågkomster har jag samlat dessa spridda drag från en förgången tid. De synas mig kunna fördjupa vår kunskap om förhållanden, tänkesätt och personligheter i de östnyländska svenskbygderna i förflutna dagar. Snart gå de gamla med sina rika minnesskatter bort ur tiden. Jag har velat från glömskan rädda något af det de förtäljt i min hemstuga under stilla vinterkvällar, och med ett tack till de gamla sänder jag deras berättelser ut till nya tiders barn.
Pernå i november 1915.
J. B.
Förr skulle det vara vallpojkar för kreaturen, så visst som de skulle ha mat och dricka.
En riktig pojke skulle äfven vara vallpojke; det måste han, för att han skulle ha aktning och anseende bland kamrater, och den, som inte varit vallpojke, blef ej häller någon riktig karl af, tyckte vi pojkar.
Inte aktades den pojke stort af kamrater, som inte tordes ge sig ut i vallskog. Ju tidigare en liten parfvel vågade ge sig ut, desto större heder tillvann han sig i kamraternas krets.
„Hvad vet du, som inte har gått vall“ är ett gammalt ordspråk, som lefver än.
Man må ha varit hur liten och obetydlig som hälst; så snart man fick vallstädsel, så växte kuraget och karl var man att taga till och med femton vargar i nacken. Alla andra arbeten i gården syntes oss så obetydliga i bredd med det, att skydda och vakta gårdens kreatur för vargen.