Svenska folk-sagor och äfventyr. Första delen (häfte 1 och häfte 2)

SVENSKA FOLK-SAGOR OCH ÄFVENTYR.
EFTER MUNTLIG ÖFVERLEMNING SAMLADE OCH UTGIFNA
AF GUNNAR OLOF HYLTÉN-CAVALLIUS OCH GEORGE STEPHENS.
FÖRSTA DELEN.
STOCKHOLM, PÅ A. BOHLINS FÖRLAG.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS L. J. HJERTA, 1844.
BRÖDERNA JAKOB och WILHELM GRIMM, TYSKLANDS SAGO-FÖRTÄLJARE, EGNAS DESSA URÅLDRIGA FOLK-BERÄTTELSER IFRÅN DET GAMLA SAGO-LANDET.
Närvarande samling är i sin art den första, som i fäderneslandet blifvit utgifven. Ämnets nyhet och vigt kunde således påkalla ett företal, som för läsaren borde öppna en utsigt öfver Sago-litteraturens serskildta förhållanden. Men vi hafva ansett lämpligare att uppskjuta en sådan undersökning till arbetets sista del. Intill dess må saken tala för sig sjelf, så godt den förmår. Här torde göra tillfyllest, att med några ord angifva den synpunkt, hvarifrån vi sjelfve uppfattat och behandlat vårt ämne.
Det har icke varit eller kunnat vara vårt syfte, att här lemna endast en samling af roande förtäljningar; vi hafva gjort till vår uppgift, att åt fäderneslandet rädda återstoder af den rika poesi, som under årtusenden lefvat hos vår folk-stam, som följt den slägte ifrån slägte, och i skiftande bilder afspeglar hela dess fordna verlds-åskådning. Nämnda öfverlemningar äro på väg att dö ut eller förderfvas under inflytande af en ny tid och nya förhållanden, och endast i landets aflägsnare bygder lyssnar man ännu till dessa förklingande ljud, hvilka en gång voro hela folkets egendom och den första näringen för våra fäders bildning.
Oafsedt den rika poetiska åder, som löper fram på djupet af alla våra urgamla traditioner, och hvilken äfven åt folk-sagorna skänker ett stort och allmänt värde, äro de sednare också af vigt för häfden. Mycket är utur dem att hemta för den som vill studera Svenska historien i dess innersta grund, som vill lära känna folkets anda och skaplynne, och följa hela gången af dess inre utveckling. Folk-sagan tillåter oss mången blick in i längst hänsvunna tider, den ger en trogen och lefvande bild af våra förfäders seder och lefnadssätt, och sprider öfver forntiden ett ljus, hvilket icke alltid står att vinna ifrån skriftliga urkunder.