Ran: En dramatisk dikt

Produced by Jari Koivisto
En dramatisk dikt
Iduns Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm 1898.
till Fredrik Vult von Steijern i namn af det vi båda älska och tro på med tack och tillgivenhet från författaren.
STEN FOLKESSON, herre till Solö. RIKISSA, hans husfru. INGRID, deras dotter. WALDEMAR, Ingrids trolofvade riddare. ULF TUVESSON, riddare. MÅRTEN PREST. BENGT, Waldemars vapensven. Gäster, folk och knektar på Solö. RAN. RANS TÄRNOR.
En nejd, dold af gråa dimmor.
Sommarnatt i daggryningen. Vid den första svaga morgonljusningen börja
RANS TÄRNOR osynliga i töcknet, att sjunga:
Upp ur de dunkla dvalornas rike stiger strålande dag. Jordens söner och döttrar börja åter sin rastlösa, blinda, gäckande lyckojagt, medan vi, den silfverne fraggans bubblor på tidens flyende bölja, ögonblicksalferna, hvila i ljuflig ro och skåda leende all deras maktlösa id.
Våra äro de, slafvar de föddes! Söker än deras tanke famna verldsalltets vidder, stormar än deras djerfva vilja upp mot oändligheten, där all tidens trånad förtvinar och de heta begären dö, sjunka de dock, när vi dem locka åter till jorden neder, låta sig fängslas af fägrings makt, sänkas i sinnenas sällhetsrus, bländas af glittret från flyktiga formers evigt böljande haf.
Det ljusnar allt mer.
Vi äro glittret, vi äro böljorna. Ve den dåre, som vågar att trotsa, vägrar att lyda vårt lockande bud! En ked af lidanden länkad jordelifvet honom skall varda. Rassla hon skall med en klang af tandagnisslan och snyftande stön, när hans sjudande blod