Korrekturändringar av Strindberg till uppl. 1.
[Sid. 7], rad 3: Tag bort den där s-n. Ordet utskrivet i hskr.
[Sid. 9], rad. 30—31: ett kronland som Böhmen är till Österrike. Hskr.: — — som Ungern är till Österrike.
[Sid. 13], rad 12: och som han låtit ligga. Hskr.: och låtit ligga.
[Sid. 17], rad. 10—11: Wirsén gick och förluktade sig på rökelsen i Sienas katedral. Hskr.: — — och berusade sig av rökelsen etc.
[Sid. 21], rad. 1—2: Gustav Borg var nämligen född omkring seklets mitt. Hskr.: — — född straxt före 1840.
[Sid. 26], rad. 9—10: vilken behandlar sina motståndare som nidingar. Hskr.: som behandlar — — som nidingar; ändrat för att undvika tautofoni. Likaså samma sida rad. 31—32: som uttjänad, han, vilken, etc. Hskr.: — — han, som etc.
[Sid. 26], rad 33—[Sid. 27], rad 1: Han mindes första järnvägsbiten 1852; erinrade telegrafens öppnande. Hskr.: Han hade som ingenjör varit med att bygga första järnvägsbiten 1852; han hade sett telegrafens öppnande 1853.
[Sid. 27], rad. 17—18: Han förstod icke ungdomens strävan till frihet och ansvar. Hskr.: — — frihet med ansvar. Detta textställe hör till de osäkra, där ej kan avgöras om korrekturändring eller läsfel föreligger, utbytet av ”med” till ”och” medför en icke obetydlig ändring av meningen.
[Sid. 28]: Rubriken ”Storö-borna” saknas i hskr.
[Sid. 30], rad. 25—27: det skall vara en armé, och så tar man ut en halv milliard. Tänk dig en halv milliard, som skall pungas ut på tio år. I hskr. är ”halv” på förra stället överrankat och saknas på andra stället, möjligen har Strindberg i korrekturet insatt ”halv” på bägge ställena framför ”milliard”; dock kan även tänkas att sättaren ej observerat överrankningen av ”halv” i hskr., och att Strindberg ej erinrande hskr:s siffra, därför insatt halv även på senare stället.
[Sid. 35], rad 30: skvättmaskin. Hskr.: cissmaskin.
[Sid. 36], rad 14: Du är ett as; det är alltihop. Hskr.: Du är ett as; det är alltihop, ett as, som alla hundägare. Möjligen även lik.
— Stjärnan vid sidans slut saknas i hskr.
[Sid. 43], rad 11: Britas tredje son. Hskr.: fjärde son.
[Sid. 44], rad. 7—8: Är jorden inte utsugen, då vi inte kan gödsla den etc. Hskr.: Är jorden utsugen etc., skrivfel.
[Sid. 47]. Rubriken ”Redaktören” saknas i hskr.
[Sid. 48], rad 18: den [Anreps ättartavlor] började utges för längesen. Hskr.: — — började utges 1858.
[Sid. 49], rad. 20—21: eller har någon svängt ihop namnet. Hskr.: eller har förfalskaren svängt etc.
— rad. 32—33: är polack. Hskr.: är polack eller kanske polsk jude etc.
[Sid. 50], rad. 3—5: en ung student; han slängde klackringen. Hskr.: — — student, och han slängde klackringen.
— rad 16: avsmak. Hskr.: avsky.
[Sid. 55], rad 12: landet, som ju skulle vara vår vän. Hskr.: — — våra vänner.
— rad. 32—33: den [ancien régime] kan icke förnyas, därför lever den på korruption. Hskr.: — — därför lever han etc.
[Sid. 56], rad. 1—2: Vi, som tagit arv efter revolutionen ha annat att tänka på. Hskr.: — — vi ha annat etc.
[Sid. 58], rad 12: Men det var icke du heller. Hskr.: — — du icke heller.
[Sid. 59], rad 3: stod allena i sin strid. Hskr.: stod ensam i etc.; ändring för att undvika tautofoni: ”ensam” raden ovanför.
[Sid. 60], rad. 28—29: en vacker hals dolde hon under fadermördare. Hskr.: — — i fadermördare. Ändring för att åstadkomma variation; nästa sats: sina små fötter hade hon gömt i för stora smorlädersskor.
[Sid. 61], rad 25: men han är ju konservativ. Hskr.: men han är [spärrat i hskr.] konservativ.
[Sid. 68], rad 12: brodern. Hskr.: doktorn.
[Sid. 69], rad 19: Han krympte ihop, han förintades. ”Han” på senare stället saknas i hskr.
[Sid. 70], rad 21: oförsonlig mot monarkien. Hskr.: — med monarkien.
[Sid. 71], rad 27: på några gråbruna skär längst ut i havet. Hskr.: — — ut på havet; ändring för att undvika tautofoni.
[Sid. 73], rad 31: Det är en baddare. I hskr. ”en” överhoppat.
[Sid. 74], rad 13: men han måste tiga. Hskr.: men måste etc.
[Sid. 75], rad 26: så var det slut med freden, och masken föll. Hskr.: — — och masken föll med. Som ”med” står nederst på sidan utan skiljetecken, är möjligt att Strindberg här tänkt låta följa något det han sedan glömt nedskriva.
[Sid. 79], rad 13: utan du är ett svin! Det är vad du är! Hskr. därefter: och det är ni allihop.
[Sid. 81], rad 8: en svensk envoyé. Hskr.: en envoyé.
[Sid. 87], rad 28: Sverige dör visserligen här. Hskr.: — dör här visserligen.
[Sid. 88], rad. 19—20: de [författarinnorna] utnämnas till jättesnillen av Lilla Sakris! Hskr.: — — av der Hurenwebel!
[Sid. 91], rad. 19—20: kväve, som mjölken och gödseln innehöll. ”Mjölken och” saknas i hskr.
[Sid. 92], rad. 5—6: Mera påtagliga däremot voro huvudbokens uppgifter. Hskr.: mer påtaglig var — — uppgift etc.
— rad 26: Å herre Gud. Hskr.: Å herr Gud, antagligen skrivfel.
[Sid. 93], rad 11: så tar rättarn mutor i ägg och smör etc. Hskr.: — — mutor, ägg, smör etc.
[Sid. 94], rad. 16—17: för det finns inte etc. Hskr.: för nu finns det inte etc.
[Sid. 95], rad. 17—18: Det är slaktarn, som kom tillbaks med kon, svarte rättarn. Hskr.: Det är slaktarn, svarte arrendatorn, som kom tillbaks med kon. Det är för övrigt rättarn och ej arrendatorn Anders som kommit in.
[Sid. 96], rad 20: en spekulant. Hskr.: en köpare. Ändring på grund av ”köpa” i föregående rad.
[Sid. 97], rad 6: överläggningen. Hskr.: rådslaget. ”Råd” i föregående rad.
— rad. 31—32: fjärdarne, som lågo blanka. Hskr.: — — blanka i glanskis.
[Sid. 100], rad 12: Det mörka strecket i fjärran blev allt bredare. ”Allt” saknas i hskr.
[Sid. 102], rad 6: i sorg och nöd. Hskr.: — — själanöd. Ändring för att undvika tautofoni; ”själavård” i raden ovanför.
[Sid. 102], rad 22: Om jag blir avskedad. Hskr.: Om jag får avsked. ”Få” i samma rad.
[Sid. 103], rad. 3—4: Vet du, religionen som yrke och födkrok är något galet. Hskr.: Vet du att etc. Utslagning på raden i uppl. 1 visar att korrekturändring föreligger.
[Sid. 104], rad 7: arrenderat. Hskr.: arrenderade.
[Sid. 105], rad 24: och ämnar. Hskr.: och han ämnar.
[Sid. 108], rad 18: behöves. Hskr.: behövdes.
[Sid. 117], rad. 8—9: hon försummades. Hskr.: hon blev försummad. ”Blev” i rad 7.
[Sid. 120], rad 16: ; höra de etc. Hskr.: , och höra de. Utslagning av raden i uppl. visar korrekturändring.
[Sid. 123], rad 32: Efraim. Hskr.: Max.
[Sid. 126], rad 32: sin förförare. ”Sin” icke spärrat i hskr.
[Sid. 130], rad 31: sinnesförfattning. Hskr.: sinnestillstånd. ”Tillstånd” två rader ovanför och i följande rad.
[Sid. 132], rad 27: till sjös. Hskr.: på sjön.
[Sid. 133], rad. 10—11: miner av vildhet och trots. Hskr.: ett utseende av etc.
— rad 13: något munter. Hskr.: något uppspelt.
[Sid. 136], rad 18: ; deras förhållande. Hskr.: , och deras förhållande. Utslagning på raden i uppl. 1 visar tydligt korrekturändring.
[Sid. 147], rad 25: lösgjort. Hskr.: och lösgjort. Utslagning på raden visar korrekturändring.
[Sid. 150], rad 3: frysande. Hskr.: alltjämt frysande. ”Alltjämt” förekommer samma sida, rad 5.
[Sid. 153], rad 10: nästa morgon. Hskr.: följande morgon.
[Sid. 157], rad 15: och. Hskr.: men. ”Men” före och efter i samma mening.
— rad 26: väntade. Hskr.: förestod. ”Föreställa” på föregående rad.
[Sid. 161], rad 9: dekadensmän. Hskr.: dekadentmän. Men sid. 162, rad 8 även i hskr. dekadensmän.
[Sid. 164], rad 17: under förevändning. Hskr.: under påsken [läses: på-sken].
[Sid. 170], rad 1: alltid. Saknas i hskr.
[Sid. 171], rad 3: Nå, men Ragnar då? Barnet? ”Barnet” saknas i hskr.
[Sid. 172], rad. 19—20: Dessa kastade — — deras blickar. Hskr.: De kastade — — — dessa blickar.
[Sid. 180], rad 22: till åldern. Hskr.: nu till åldern. ”Nu” omedelbart efter samma rad.
[Sid. 192], rad 7: lagen. Hskr.: lagen (Loven!). Utslagning på denna och följande rader röjer korrekturändring.
[Sid. 196], rad. 14—15: Vi ha endast ett barn tillsammans efter ett års äktenskap. Hskr.: — — ett barn vi efter två års äktenskap. Utslagning på raden visar korrekturändring.
[Sid. 200], rad. 24—25: så bli de. Hskr.: blir de. Men i fortsättningen med samma subjekt även i hskr.: ha de.
[Sid. 201], rad 4: vilken. Hskr.: som; ”som” i föregående rad.
[Sid. 207], rad 15: det hade ingått. Hskr.: det hade redan ingått. ”Redan” i föregående rad.
[Sid. 209], rad 6: liksom. Hskr.: liksom om.
[Sid. 212], rad 13: Ser du! Hskr.: Ser du nu! ”Nu” strax ovan rad 11.
[Sid. 219], rad 9: så att man måste. ”Så” tillagt i korr.
[Sid. 222], rad. 26—27: Där fick han underrättelsen. Hskr.: Där mottog han etc. ”Tog” i rad 26.
[Sid. 224], rad. 5—6: Att hälsa sin monark, ja väl, men hälsa på stolar och bord! Det senare ”hälsa” saknas i hskr.
[Sid. 225], rad. 15—16: där också. Hskr.: där med. ”Med” å rad 14.
— rad 20: kassaförvaltarne. Hskr.: kassaförskingrarne.
[Sid. 227], rad 3: blir det. Hskr.: så blir det. ”Så” i föregående rad.
[Sid. 241], rad. 11—12: Hon och greven hade gått isär den gången, beslutna att skiljas. Hskr.: — — hade skiljts den gången, beslutna att skiljas.
[Sid. 243], rad 7: vi vilja båda men kunna icke. Hskr.: vi vill. Antagligt att korrekturändring gjorts då följande verb ”kunna” står i pluralform.
[Sid. 245], rad. 16—17: De nu levande andas sin samtid. Hskr.: De levande levande nu andas sin samtid. — ”De levande” står här i motsättning till de andligt döda. Utslagning på raden i uppl. 1, visar korrekturändring.
— rad. 23—24: lägga i stoftkista på silverfötter. Hskr.: lägga i stoft på silverfötter. Hoppackning av raden i uppl. 1 visar korrekturändring.
[Sid. 247], rad 15: Alldeles som Voltaires kortspelare, vilka gråta etc. Hskr.: — — som gråta.
[Sid. 248], rad. 10—11: Det [blindtarmsinflammation] är väl en sjukdom i ett djuriskt organ, som blivit överflödigt. Hskr.: — — i ett djuriskt organ säger ni, som blivit överflödigt. Först skrivet i hskr.: Det är väl ett djuriskt organ säger ni etc.; därpå inskrivet ”en sjukdom i”; utslagning av omgivande rader i uppl. 1 visar korrekturändring.
[Sid. 258], rad. 31—32: Jag tror vi dö i samma stund bandet klippes. Hskr.: — — i samma stund som bandet klippes.
[Sid. 259], rad 15: men kunde icke höra, att man slaktade ett får. Hskr.: — — icke veta om att man etc. Ändring för att undvika tautofoni; rad 13: du vet, och rad 11: som du vet.
[Sid. 261], rad. 7—8: och då kan jag gå upp och ner etc. I hskr. först skrivet: då kan jag; sedan ”då” överrankat och ”och” inskrivet; ”då” antagligen åter insatt i korrektur, läsfel dock även möjligt.
[Sid. 263], rad 12: så att många. Hskr.: ”så” saknas i hskr.
[Sid. 267], rad. 24—25: Fastän jag tycker ofta du är från mörkret. Hskr.: — — att du är etc. Strindberg undviker hälst att.
[Sid. 276], rad. 9—10: riksdan är befolkad av kulörta … Hskr.: av färgade …
[Sid. 286], rad 14: på samma gång. Hskr.: på en gång.
[Sid. 291], rad 23: vilken. Hskr.: som; ändring för att undvika tautofoni: ”som” i föregående rad.
[Sid. 293], rad 1: sin stora pelerinkappa och sitt yrande hår. ”Sitt” saknas i hskr. Raden i uppl. 1 hopträngd.
[Sid. 298], rad. 27—28: Som förskola till Amerika ha de nog spelat sin roll. Hskr.: — — sin stora roll. Utslagning av raden i uppl. 1 visar korrekturändring.
[Sid. 303], rad 8: Tänk att låta en tjänare stå och skämmas. Hskr.: — — stå och frysa och skämmas. ”Frysa” i rad 6.
[Sid. 304], rad 4: De voro utanför etc. Hskr.: De stodo. ”Står” i rad 2.
— rad 18: och du står etc. Hskr.: och står du etc.
[Sid. 305], rad 28: antikvariern. Hskr.: antikvarikern. Men sid. 306, rad 1 har även hskr.: antikvariern.