Ur brev från Strindberg till bokförläggaren Hugo Geber rörande Götiska rummen.
Strindbergs brev till Hugo Geber rörande Götiska rummen ha älskvärt ställts till utgivarens disposition av bokförläggaren Nils Geber.
Första gången Strindberg här nämner Götiska rummen är i ett brev av 6 jan. 1904, där han om romanen skriver:
”— — —
Alltså handlar det sig om närmast romanen Götiska rummen; hoc est fortsättning på Röda rummet, vars förläggare Du är!
Fordras läsning dock; 200 sidor äro färdiga, men jag lämnar den icke ifrån mig förrän den är färdig i 350 sidor, alltså omkring 15 februari.”
25 jan. 1904 skriver han:
”För att veta hur jag skall ställa mig, ber jag Dig förberedande svara ungefär på dessa frågor:
1:a Om en roman på 350 à 400 sidor skall ut i slutet av april (medan Riksdan ännu sitter) när skall manuskriptet avlämnas?
2:a Har Du plats för en roman i slutet av april?
Allt detta under förutsättning att Du icke hesiterar för en dunderbok som min.
P. S. Hinner jag ej bekvämt, så tar jag hösten, tidigt, September.
Ett halvt år har jag hållit på; Röda Rummet tog nio månar, men då hade jag tjänst, översättningar m. m.”
23 febr. 1904 inlämnar han hela arbetet färdigt till förläggaren och skriver samtidigt:
”Härmed lämnar jag dig min roman till läsning.
Vill endast säga i förväg att alla opassande ord komma att ändras eller omskrivas.”
Hr Geber skrev en lista på ”opassande ord”, som borde ändras. Den godkändes av Strindberg. Omkring ett halvt dussin ändringar företogos därmed i texten. De flesta av ifrågavarande ställen äro i hskr. överstrukna med blåkrita.
10 april finner man av ett meddelande att han läst korrektur på större delen av arbetet. 15 april ber han att få ”tryckta ark efter hand, så att jag kan införa Tryckfel, ty jag vill icke stå för annat än vad jag skrivit”.
Av följande odaterade meddelande finner man att förläggaren i korrekturet gjort anmodan om ytterligare strykningar, som dock Strindberg icke anser sig kunna villfara:
”Broder Geber.
Jag ser att din blyerts i korrekturen begär flera medgivanden, men jag kan icke göra dem. Det rätta ordet i rätta ögonblicket är kulan i patronen som du vill kratsa ur när jag skall skjuta. Jag ensam har ansvaret och Du vet att jag bär det.”