INNEHÅLL.
| Ordbok för menige man. | ||
| 1. Engelsk-Svensk Ordbok med fullständig uttalsbeteckning, | [25] | |
| 2. Svensk-Engelsk Ordbok, | [177] | |
| 3. De vigtigaste förkortningar och sammandragningar. | ||
| 4. Förteckning öfver de allmännaste dopnamn, deras härledning och svenska betydelse. | ||
| 5. De Olika Förenta Staternas valspråk och binamn samt deras invånares öknamn. | ||
| 6. Förteckning öfver egendomliga amerikanska ord och uttryck. | ||
| Om användningen af Engelska språket, | [291] | |
| Samtalsöfningar för inlärande af titlar, tilltalsord, helsningar, förfrågningar m. m. | ||
| Engelska språkets tilltalsord och titlar. | ||
| Vanliga fraser och talesätt. | ||
| Om vädret och tiden. | ||
| Att tala engelska. | ||
| Att spisa middag. | ||
| Före och under en sjöresa. | ||
| Ankomst till hotellet. | ||
| Om att förfråga sig. | ||
| Att köpa och sälja. | ||
| Med en läkare. | ||
| Med en skomakare. | ||
| Med en skräddare. | ||
| Hos en hattmakare. | ||
| Med urmakaren. | ||
| Med tvätterskan. | ||
| Att skrifva bref. | ||
| Att röka och snusa. | ||
| Ordspråk. | ||
| Huru och hvad man bör skrifva vid skilda tillfällen, | [309] | |
| 1. Huru skall man förvärfva sig god handstil. | ||
| Den bästa handstil. | ||
| Öfning i välskrifning. | ||
| 2. Om brefskrifning. | ||
| Ett brefs olika delar. | ||
| Adressering och inledning. | ||
| Afslutning och namnteckning. | ||
| Utanskrift. | ||
| Formulär. | ||
| Affärsbref. | ||
| Sälskaps- och familjebref. | ||
| Rekommendationsbref. | ||
| Bjudningsbref. | ||
| 3. Om skiljetecknens rätta bruk. | ||
| Regler för bruket af skiljetecknen. | ||
| Öfriga i skrift brukliga tecken. | ||
| Om bruket af skiljetecknen i engelska språket. | ||
| Om bruket af stor begynnelsebokstaf. | ||
ORDBOK FÖR MENIGE MAN
BASERAD PÅ
Nilson-Widmark-Collins välkända Engelsk-Svenska Ordbok, C. G. Björkmans
förträffliga Svensk-Engelska Ordbok samt på Dr. Vilh.
Sturzen-Beckers populära uttalsbeteckning.
INNEHÅLLANDE
ENGELSK-SVENSK ORDBOK
MED FULLSTÄNDIG UTTALSBETECKNING.
SVENSK-ENGELSK ORDBOK.
DE VIGTIGASTE FÖRKORTNINGAR,
FÖRTECKNING ÖFVER DE ALLMÄNNASTE DOPNAMN,
DE OLIKA FÖRENTA STATERNAS VALSPRÅK OCH BINAMN,
UTTRYCK EGENDOMLIGA FÖR AMERIKA SAMT S. K. “SLANG”-UTTRYCK.
FÖRKLARING
Öfver den uttalsbeteckning, som användes i efterföljande ordbok.
För att kunna så noggrant som möjligt återgifva det engelska uttalet, hafva vi uti den inom parentes efter de engelska orden vidfogade uttalsförklaring begagnat åtskilliga tecken för att uttrycka ljud, hvilka icke medelst svenska bokstäfver kunna tydligt utmärkas. De äro följande:
| - | (förlängningstecken) öfver eller under en vokal betecknar dess långa ljud; obetecknad vokal är kort. Ex. hate (hēt); hat (hatt). |
| · | (en upptill stående punkt) betecknar det dunkla, obestämda mellanljudet mellan kort svenskt ä och ö. Ex. nabour (nēb·r); needle (nīd·l). |
| ° | (ett litet, upptill stående o) framför en vokal betecknar det ytterst snabbt uttalade mellanljudet mellan kort svenskt o och u. Ex. where (°ä̱r); quite (k°ejt). |
| ṡ | utmärker, att s skall uttalas lent; obetecknadt s uttalas hårdt som i svenskan. Ex. his (hiṡ); hiss (hiss). |
| ŧ | betecknar det lena uttalet af engelskt th (ett läspande d-ljud). Ex. this (ŧiss). |
| þ | betecknar det hårda uttalet af engelskt th (ett läspande t-ljud). Ex. thin (þinn). |
| û | betecknar ett (långt) mellanljud mellan svenskt o och u; det uttalas kort, när det efterföljes af dubbelkonsonant. Ex. use (jûs); few (fjû); put (pûtt). |
| a͡u | betecknar, att a och u skola uttalas såsom ett ljud. Ex. our (a͡ur). |
| ´ | (accent) efter en stafvelse betecknar, att denna stafvelse erhåller tonvigten. |
Vidare må erinras, att g och k i uttalsbeteckningen alltid hafva sitt hårda ljud, såsom i gata, karl; uti bokstafsförbindelsen ng och nk uttalas de dock med näsljud som i svenska orden lång, vink. Ex. get (gätt); kind (kejnd); long (lång); think (þink). — Sj användes (äfven i slutet af ord) för att uttrycka ljudet af sj i svenska ordet sjelf eller af sk i svenska ordet skon. Ex. she (sjī); rich (ritsj). — Svenskt f uttalas aldrig med v-ljud. Ex. laugh (lāf).
ENGELSK-SVENSK ORDBOK.[1]
MED FULLSTÄNDIG UTTALSBETECKNING.
[1] I stället för att vid exemplen till ett ord upprepa detsamma, begagna vi ständigt ett streck (—). Ex. about (abaut´) omkring; what were you — to say? (°ått °·r jû — tû sē) hvad ämnade ni säga? i st. f. what were you about to say? — Adverben på -ly äro endast undantagsvis utsatta.