Elfte scenen.
MÖRK. AUGUST.
MÖRK från fonden. Ha, ha, ha! ... Å, det är en härlig historia!
AUGUST allvarligt. Skratta inte, bäste herr Mörk.
MÖRK. Jo, låt mig skratta ... det måtte ha varit alldeles gräsligt komiskt. Nå, nu är ni väl nöjd?
AUGUST. Ja, jag tackar så mycket, men den ena tjänsten är den andra värd ... jag vill ge er ett godt råd.
MÖRK. Nå, hvad skulle det vara?
AUGUST med patos. Ni måste i alla hänseenden resa härifrån med nästa tåg.
MÖRK. Ja, det var också min mening!
AUGUST som förut. Men tar ni också er fru med?
MÖRK. Ja, visst tänker jag göra det.
AUGUST mycket allvarligt. Hon kommer att säga nej ... men lämna henne kvar ... för intet pris ... hör ni!
MÖRK. Hör nu, vill ni inte göra mig den tjänsten och förklara mig hvad ni har med vår resa att göra?
AUGUST. Jag vet inte om ni är nog stark att höra det.
MÖRK. Jo bevars, jag är mycket stark, gå på bara!
AUGUST. Nåväl! Er hustru har en älskare, han är på väg efter henne.
MÖRK. Nej, kan man se!
AUGUST. De ska träffas här.
MÖRK. Så ni säger, så ni säger! — Afsides. — Min själ har han inte en skruf lös.
AUGUST. Ni tror mig inte! Se här, öfvertyga er själf, att jag talar sanning. Lämnar honom biljetten. Läs! ...
MÖRK läsande. »Tillbedda ängel!» ... Och det skulle vara till min hustru ... rätt nätt ... Läser vidare — »dyrkar dig ... inte resa i morse ... nästa station ... en förevändning ...»
AUGUST. Nå, hvad säger ni nu?
MÖRK. Hvar har ni fått den här lappen ifrån?
AUGUST. Jag har hittat den här på golfvet ... Er hustru har tappat den.
MÖRK ger August biljetten. Hör nu, min unge vän, jag vill ge er ett godt råd.
AUGUST. Nå-å?
MÖRK. Gif er af, ni, med nästa tåg.
AUGUST. Ja, det är min afsikt.
MÖRK. Men laga för all del att ni får er fru med er.
AUGUST. Min hustru?
MÖRK. Ja, jag har skäl att förmoda att hon tänker stanna kvar.
AUGUST. Men, herr Mörk, ni måtte väl aldrig inbilla er att min hustru ...
MÖRK. Lugn bara, käre vän ... jag inbillar mig ingenting ... men ni kan väl döma själf; här står: »Tillbedda ängel» — tror ni man skrifver så till en femtiårs gumma.
AUGUST. Å, man har sett exempel.
MÖRK. Vore det till min hustru, så skulle det åtminstone stå »lilla trefliga rulta» eller på sin höjd »dyra gumma», men »tillbedda ängel» ... det skulle vara en kuriös patron om han inte skickade mig henne tillbaka inom tre dagar.
AUGUST eftersinnande. Min hustru ... o! Det vore förfärligt!
MÖRK. Lugn bara, käre vän ... alltsammans kan ju vara en tillfällighet, ett misstag.
AUGUST. Jo, det är sköna misstag! Det går alldeles omkring i hufvudet på mig.
MÖRK. Där kommer min gumma, nu får jag mina fiskar varma.