Nionde scenen.
AUGUST. MÖRK från vänster. KYPAREN.
MÖRK håller sig om kindbenet. O! o! o! Jo, där råkade jag vackert ut. Kypare! Kyparen från fonden. En flaska sodavatten och en för min hustru också. Kyparen går ut. Nej, det experimentet misslyckades. Hör nu, min käre, unge vän, det var bra att jag träffade er allena, jag har en liten bekännelse att göra er.
AUGUST. Mig?
MÖRK. Ja ... jag lurade er för en stund sedan. Vi talade om sparlakansläxor.
AUGUST. Javisst!
MÖRK. Jag sade er, att endast svaga hjärnor voro utsatta därför, men nu vill jag trösta er. Kyparen kommer in från fonden, sätter en flaska sodavatten och ett glas på bordet i midten samt bär in en flaska och ett glas till höger.
AUGUST. Trösta? Ni tror väl aldrig att jag ...
MÖRK. Ingen falsk blygsel, käre vän, alla äkta männer få sina sparlakansläxor!
AUGUST. Alla!
MÖRK. Hvarenda en ... tro mig! Men det är inte så farligt, bara man blir van vid det och bär det med klokhet och hållning. Men hvarje motstånd är galenskap och framkallar uppträden.
AUGUST. Ack, dessa uppträden!
MÖRK. Se där, ni känner till det, tror jag?
AUGUST. Men hvart tar poesien i äktenskapet vägen?
MÖRK. Äktenskapet, min värderade vän, är som den efterlängtade sommaren. Alla glädja sig däråt, och när den kommer, så är den ofta ruskig; men ändå för den med sig knoppar, blommor, poesi och solsken. Vill ni nu inte erkänna dessa behag, därför att det kommer en och annan regnskur emellanåt, och åskan mullrar då och då, och till och med slår ned någon gång? Nej, lugn bara, käre vän, lugn midt i stormen!
AUGUST. Lugn ... ja, det är lätt för er att säga så, ni som har sluppit ifrån det.
MÖRK. Har jag sluppit ifrån det ... ni yrar, käre vän. Det slipper ingen ifrån.
AUGUST. Men ni sade ju att efter tjuguårigt äktenskap ...
MÖRK. Jag skröt bara ... alldeles som ni förut, lita på det. Jag får mina sparlakansläxor lika så goda som ni och alla andra, och vill slå vad, med nästan samma ord, för jag tror, förbaska mej, att den ena frun skrifver af den andras tal.
AUGUST. Nu öfverdrifver ni!
MÖRK. Öfverdrifver jag? Hör nu, vänta litet ... Tar af sig sin dammrock. Ni ska själf få se ... se här ... svep den här rocken omkring er ...
AUGUST. Men hvad ska det tjäna till! Tar på sig rocken.
MÖRK. Seså, sätt nu min mössa på er.
AUGUST. Men ...
MÖRK. Så ja ... sätt er nu där borta ... håll en tidning för ansiktet ... eller en näsduk; min gumma ska tro att det är jag ... och ni blir serverad den allra läckraste sparlakansläxa. Hon är just laddad ...
AUGUST. Men det går inte för sig!
MÖRK. Ni behöfver inte alls tala ... inte säga ett ord ... den saken åtar hon sig ensam.
AUGUST. Men om hon känner igen mig?
MÖRK. Så ska det bli hennes straff! Seså, ingen tvekan, sätt er nu där borta. Leder honom till höger; August sätter sig. Så där ... men inte ett knyst och tag nu till bästa allt som var ämnadt åt mig. Hostar. Hm, hm! Ser in i sidosalongen. Tyst! Hon kommer. Går ut i fonden.