PROLOG TILL SKOLUNGDOMENS TÄVLINGAR.
EN INTERIÖR FRÅN EN FAMILJ MED MODERNA BARN.
De börja i dag. I min familj ha de börjat för längesedan. En dag säger Emanuel:
—Nu ska vi börja träna på Östermalms idrottsplats. Landsorten ska ha smörj!
Emanuels moder fick sitta uppe om kvällarna och sy löparebyxor, och om middagarna låter samtalet så här:
—Vad har ni för läxor till i morgon?
—Historiageografibiologidetkanjag alltihop, men i går var Dahlérus fin.
—Vem är Dahlérus?
—Han blir säkert tvåa på hundra meter.
—Haha, skrattar Emanuels bror, aktare när Östermalmarna komma!
—Ät hårt bröd! säger Emanuels moder.
—Det är ingenting med Östermalmarna!
—Ha vi inte Andersson på 60 meter, va? Och Hedly? Va?
—Vi ä bäst av seniorer—bröderna Zätterström ha sprungit under rekordet!
—Ät hårt bröd! säger Emanuels fader.
En dag kommer Emanuels broder:
—Jag måste ha 25 öre!
—Du fick 30 öre i går till ett ritblock, du fick 60 öre i förrgår till skrivböcker, du ruinerar mig! Varför ska du ha 25 öre?
—Jag ska anmäla mig till stafettlöpning på 300 meter. Nilsson är för tung.
Han får 25 öre. Dagen därpå rusar han runt i alla rummen och letar efter något. Ingen vet vad. Jag stannar honom i serveringsrummet och frågar:
—Vad söker du?
—Emanuel har gömt mina löparebyxor! Han har gjort det för att vårt lag inte ska vinna över deras! Jag måste ha tag i dom!
Emanuel svär på att han inte sett byxorna.
Emanuels moder får sy ett par nya byxor.
När de äro färdiga, säger han som skall ha dem:
—Jag måste ha 55 öre!
—Du fick 25 öre i går och 60 öre i förrgår, varför ska du ha 55 öre i dag?
—Jag ska väga Nilsson!
—??????
—Han vill vara med i vårt stafettlag, men jag vet att han väger mer än 35 kilo. Nu ska vi väga honom i simhallen! Jag är säker på att han väger 2 hekto för mycket.
—Kan inte Nilsson vägas på vågen på Valhallavägen?
—Man kan väl inte klä av honom naken på Valhallavägen! Han ska vägas i simhallen!
Hela huset går nu i en oerhörd spänning hur det hela skall avlöpa. Ska stockholmarna vinna över landsorten? Ska Nya Elementar klå Östermalm och ska Wahlberg från Jakob klå Andersson från Östermalm.
Jag har funderat på att skänka ett pris till den gosse som icke springer, icke hoppar, icke kastar spjut eller diskus, som aldrig talar om idrott, som sitter hemma vid sina läxor och går till sängs klockan halv 8. Jag vill inte ge honom pris för hans dygders skull, men för hans originalitet. Jag skulle vilja se hur han ser ut.
Emanuels syster, som bara är 5 år, är dock rätt oberörd av det hela. Men en dag frågar jag henne:
—Ska du inte också vara med och tävla?
—Nej, jag får inte för en som heter Låftman—
Till och med hon!
