DANIEL HJORT.
Sigrid!
KATRI (för sig).
Han älskar henne. Blommar här hans lycka,
Tyst, okänd som jag kom, jag går att dö.
SIGRID (fattande sig).
Ni här? Ni skrifvit detta? Stanna! Tyst!
Hvad är som gifvit skäl till detta steg
Af er mot Stålarms dotter?