DANIEL HJORT.
Ej kommen när mig. Fällen edra svärd! —
Javäl, jag er förrådt, förrädare!
SIGRID (faller med ett anskri i Johan Flemings armar).
DANIEL HJORT (fortsättande).
Just jag är den, hvars ord har eder stridskraft
Som blad förspridt; just jag är den, som bringat
Er uppå fall — och det min stolthet är!
FÖRSTE OFFICERN.
Stöt honom ner!
(De tränga sig på Daniel Hjort; han rycker värjan af en officer och försvarar sig).
OLOF KLAESSON (slår värjan ur Daniel Hjorts hand).
Nej, bättre skall han straffas!
STÅLARM.
Du, svarta otack — som jag så har trott.
I lifvet blir det bittra aldrig slut.
Med honom handla, Olof, som du vill,
Jag skyndar ner. Re'n striden börjad är.
(Går med alla officerarne; stramt derefter Olof Klaesson med
Daniel Hjort).
Åttonde Scenen.
SIGRID. JOHAN FLEMING.
JOHAN FLEMING (ännu hållande den afdånade Sigrid i sina armar).
Beklagansvärda! Ha, jag allt förstår!
Och den föraktlige! Sof, evigt sof! —
(Nedlägger henne på soffan).
Tablå.
(Kruthvalfvet, afdeladt genom tvenne pelare. Daniel Hjort, fastkedjad vid den ena. Bakom den andra framskymta krutfaten. Mörker).
Nionde Scenen.