DANIEL HJORT.
Jag älskade dig en gång, Sigrid Stålarm;
Jag tiger, ty jag dig ej krossa vill.
SIGRID.
Du har det gjort?
JOHAN FLEMING.
Betviflar du det än?
SIGRID.
Att dessa dystra hvalf snart remna finge
Och bort med dessa brustna hjertan ginge!
Gif, Johan, mig din arm. —
(Till Daniel Hjort.)
Beklagansvärde!
1 denna stund du mig förakta lärde.
JOHAN FLEMING.
Min klinga törstar, men den är för god
Att sölas i en fängslad uslings blod.