HYMN
Nu segra de vita, nu viker vår natt, nu klarnar vårt himlavalv,
nu går ett befrielsens andedrag ur jorden som blodig skalv.
Nu sopar en vinande vårstorm fram, och giftfyllda töcknen fly.
Du arma, härjade fosterjord, det är som du skapades ny.
Se, siande strör över gravar och grus en solvår sitt gyllene stänk!
Först nu är den vunnen, vår frihetsdag, med offer — och ej som skänk.
Mitt land, du är som en man som stritt med aldrig tröttnande arm
mot mörkrets strypande gastar och sist mot djävuln i egen barm.
Nu står du där sargad och riven i blod, med armen stelnad i kramp.
En kamp mot det onda i eget bröst är världens bittraste kamp.
Men höj ditt huvud, mitt tappra land! Nu randas din framtidsdag.
Ty den hör livet och friheten till, som krossat sitt onda jag.
Apr. -18.