26. BARNSLIGHETEN.
Lilla Clara, förebrå ej mig,
Att jag är så barnslig, Lilla Clara!
Är jag barn, så liknar jag ju dig:
Bör jag blygas då att barnslig vara?
Huru böd han, mensklighetens vän?
Aldrig går hans lärdom ur mitt minne.
Såsom barn kom du i himmelen,
Eller var du aldrig än derinne.
Lilla engel, räck din hand åt mig,
Led mig in i barnens himmel åter:
Då dess portar låtas upp för dig,
Glöm ej den, som utanföre gråter.
Gif mig åter min försvunna vår,
Och dess blommor, och dess lekar, Clara!
Unna mig att vara tretton år,
Unna mig som du att lycklig vara.
Dansa glad emot din sommardag!
Tag mig med dig, Clara, in i ringen,
Goda, lilla, bland de små mig tag,
Eller också dansar jag med ingen.
Göm ock denna lilla barnslighet!
Må vi glädjas, må vi leka, Clara.
Jag skall låtsa vara din poet,
Och du skall min sånggudinna vara.