74. INPROMTUER.
Till Julie.
Lägg bort er parasol: hur kan val solen nännas;
Att se de unga rosor brännas,
Dem hon så gerna ser?
Nej, bär er parasol: och låt dess skugga vara
Ett skydd för mången mot den fara,
Att bli förblindad utaf Er.
— — —
Till Lilli.
Jag sade åt min hand: var god och skrif
En liten vers, och den åt Lilli gif:
Och handen svarade: jag inga verser skrifver;
Men jag mig sjelf i deras ställe gifver.
— — —
Till Clara.
Se här en liten vers, som nog min hjerna brytt;
Om pennan varit snäll, och blott mitt hjerta lydt;
Så skulle denna versen vara
Den skönaste jag gjort, — ja skön, som Clara!
75. FLUGAN och LJUSET.
En fluga ser ett ljus,
Och af sig sjelf förgäten
Och näsvis, som hon är,
Och hetsig och förmäten,
Hon flyger till, vill släcka det, blir vred,
Och dubbelt sina vingar spänner;
Men i det samma hon sig bränner,
Och faller vinglös ned.
Hvartill skall denna Fabel duga?
Jag svarar utan allsköns krus:
Man lär deraf att ej en fluga
Bör släcka ljus.