I.
Sunny Beach den 10 juli.
Käre vän!
Så har jag då till slut kommit till den här lilla platsen. Som du vet, ligger den som en oas midt på prärien; ett par klippor, litet skog, en sjö, det är det hela, men det är tillräckligt. När man är van vid prärie på alla sidor, van att gå som medelpunkten i en cirkel, så är det godt och hvilsamt för ögat att vara i en kuperad terräng, att inte alltid behöfva känna sig som världsalltets centrum, som en ensam fixstjärna i rymden. Här bland dungarna af asp och silfverpoppel kan man försvinna om man vill, och du anar inte, hur man njuter af det, när man som jag kommer från vidderna. Tidigt i soluppgången, innan jorden lagt af sin friska morgondräkt, är jag ute och går i det daggvåta gräset, lyssnande till koltrastens första hvissling i poppeln här utanför och härmfågelns morgonkvitter långt borta bland buskarna. När jag känner den starka luften fylla mina lungor, går det som en ström af eld genom ådrorna, och jag känner, att lifvets ljuflighet icke är långt borta.
Det finns inte mycket folk här. Några affärsmän från de närmaste städerna, en dam med en bleksiktig dotter och en ung änka. Änkan har mitt fulla gillande. Inte bara därför, att hon är den enda här, som man kan ha något nöje af att umgås med, utan därför att det är en verkligen förtjusande kvinna. Askblondt hår, mörkblå ögon, rak näsa, låg panna, smal mun. Dessutom är hon intelligent och jag tror, att hon har en hel del förträffliga egenskaper. Ännu känner jag ju henne så litet, att jag inte kan bestämt uttala mig om den saken, men det rättar väl till sig.
Nu tror du naturligtvis genast, att jag är kär i den där änkan? Du hyser ju den egendomliga åsikten, att jag blir kär i hvarje flicka jag ser. Jag vill emellertid först som sist underrätta dig om, att det är ett absolut misstag, och att jag hvarken är, tänker bli eller har varit i allra minsta grad »verliebt» i änkan. Hoppas därför, att du, när du skrifver, befriar mig från allt dumt prat om dylikt.
För öfrigt vore det inte alls att undra på om man i alla fall blefve fast för änkan. Det är hon värd.
Din vän
George.