BREVLÅDA.
Kandidat Olsson! Vad menas! Vet ni inte, att det är prof. Rydberg och inte vi, som uppfunnit elektronerna? För övrigt är er teori om dem nog oriktig. Enligt vår uppfattning äro elektronerna små astronomiska djur, som leva, ovanpå luften. De livnära sig av atomer samt sakna ben. Vid inträdande svårare köld gnugga de sig häftigt mot varandra, varigenom utvecklas värme, som framkallar norrsken. Påståendet att de skulle orsaka magnetiska stormar måste däremot vara oriktigt, enär intet väder råder där de leva.
Det kan väl hända, att denna uppfattning i någon liten obetydlig detalj kan justeras. Men i regel är det rätt, som vi tro.
* * * * *
D. J.! Kära Jönsson, är Jönsson galen? Inte kan Jönsson väcka tryckfrihetsåtal mot oss bara genom att skriva till oss. Utan Jönsson skall slå sig ner vid sin pulpet och skriva på ett papper att Jönsson yrkar oss respektive halshuggning eller livstids fågelbur. Jönsson går härefter till en kardmakare och blir hyvlad i hår och skägg, sen ikläder sig Jönsson Jönssons söndagsbyxor, varpå Jönsson talgar håret väl. Nu är Jönsson färdig, och Jönsson tager papperet under armen och går mitt över Stortorget upp till borgmästaren, där Jönsson knackar så nätt. Då Jönsson kommer in bockar Jönsson vackert, lämnar aktstycket och bockar. Det kostar omtrent två kronor, varpå Jönsson bockar och betalar. (Har Jönsson ingen kova, får Jönsson låna här mot första inteckning i fastighet). Jönsson bockar sen och går baklänges ut, bockar igen och försvinner.
Jönsson kan nästan vara lugn tills han skall sitta av böterna. Det dröjer alltid ett stycke, och ju bättre de bli, dess större rabatt lämnas å burtiden.
* * * * *
Narkissos. Vårpoem! … sällan! Skall det vara, så må det vara hänt mot erläggande av dubbel annonsavgift, medlens överlämnande till något hem för sedligt försummade eller vanartade barn samt rättighet för oss att skriva inledning och marginalanteckningar, allt efter som nöden kräver. Endast under dessa villkor införa vi poemen. Skalderna själva utföras genast, utan dom och rannsakning.
* * * * *
E. L. Poemet »Mitt hem» kan införas under vissa villkor: 1) att det betalas som annons; 2) att författarens porträtt bifogas och klicheras i tidningen; 3) intyg av trovärdiga personer att författaren verkligen författat poemet; 5) under edlig förpliktelse avgiven förklaring över varför förf. begått denna gärning; samt 5) bindande garanti för att förf. omedelbart emigrerar.
I övrigt möter införandet intet väsentligt hinder.
* * * * *
U—n. Tack för det anonyma brevet. Det går till samlingen, som med tiden blivit rätt nätt. Att redaktören är en »ovanligt stor idiot» gläder honom bra; han har alltid tyckt sig vara så liten. Att han till på köpet har ett »sanning att säga mycket dåligt huvud» erkännes välvilligt. Men han tar det som det är; han har icke något annat.
* * * * *
Skaldiske författaren C. O. O.
Aktade Olzonh!
Du missförstår mig, vilket gör mig ont. Jag är verkligen ansvarig för vad som står i denna tidning, men icke för vad som ej står där. Dina verser ha icke fått plats i tidningen. De komma aldrig dit. Vi ställer du mig då till svars för dem som säger mig i prosaisk stil, jag är vorden en åsna.
Olzonh lille! Hon är nu 4 på morgonen. Natten har varit möda och slit. Men se! För dig och mig och oss alla tindra stjärnor uppå himlafältet, och i rappet glimtar dagen ur österled. Genom rutan ser jag en nattsudd, som mitt på torget skrålar naturens lov, medan en ensam poliskonstapel trår sina tysta fjät mot hans nacke.
Olzonh, hör och se nattens sublima skönhet! Vänd då åter till naturen, kyss moder jorden och snyfta ut vid hennes hjärta, dikta och skalda, men vad du än gör så för Guds skull publicera det aldrig.
Olzonh! Nu går jag och lägger mig, men dessförinnan … ett ord! Tillåt mig säga du!
* * * * *
Lic. Lx. Till svar å ärade förfrågan få vi meddela att ni fått denna saken alldeles galet för er.
Obadja var ingalunda något fruntimmer eller eljest något obestämt utan en liten profet, som levde under h.m. Jorams tid. Han är särskilt arg på Nebukadnezar för det denne förstörde Jerusalem. F.ö. är det mycket litet man vet om Obadja. Han skall till det yttre ha varit litet ruggig men eljest en korrekt gentleman.
Vi hänvisa er i övrigt till en man i Uppsala, som heter Kolmodin och som skall vara styv på mindre profeter. Räcker inte hans visdom så kom tillbaks. Ju mindre vi veta, dess mera skola vi med nöje meddela.
* * * * *
Fru Helga O.! Om man kan odla champinjoner i kök? Jo, alldeles förträffligt.
Man tager en korg jord, en köksjungfru samt ett stycke champinjonyngel. Blandar dem försiktigt med varandra och begjuter dem rikligt med diskvatten och matolja. Placerar det hela med hästspillning varvtals i vasken samt lyfter varje fredagsmorgon varligt på locket och skjuter alla flugor.
Om sex veckor böra champinjonerna vara uppe. Äro de icke det, avskedar man jungfrun och tager en ny. Experimentet är alldeles lönlöst under den årstid, då jungfrurna aldrig kunna hålla sig stilla.
* * * * *
Herr Patron B.! Vad i all världens frid är meningen? Vi ha bett Er skaffa oss en kopia av omskrivna aktstycke, vilken vi omedelbart skulle använda. Kopia betyder avskrift och har icke det ringaste med kopiga att skaffa, vadan det är oss absolut ofattligt huru Ni i vår begäran kunnat finna någon ärekränkning mot er arbetspersonal.
Men … bevars, tar Ni det på det viset, så kom. Ett äretjyvamål mer eller mindre spelar ingen teater.
* * * * *
Poetissan Disa. »Livets intigaste ve»—förlåt, va ä' dä' för slag?
Tag några glas punsch jämte kaffe med saltgurkor och snus i samt härtill några längder kavring med stekflott på. Förtär detta dagligen på fastande mage, varpå veets intighet dör bort av sig självt inom 8 månader.
Lyckas det inte så är ni obotlig.
* * * * *
Tacitus. Ädle yngling! Kom hit, så skola vi känna dig på huvudet och se, om du äger förutsättningar för att plöja den vida slättens feta jord, som tigger starka armar, eller gräva de diken, som skola famna vårens häftiga flöden och omsider prydas av Veronica beccabunga, vars grönska dock är intet mot den, som färgar dina jamber, vilka ljuda såsom återklang från grodkväket i den lugna pölen eller från kobenstrampet i det stilla alträsket.
Bemanna dig, yngling, och kom, och det kanhända du gör din lycka för evigheten!
* * * * *
Herr Patron Johannes Andersson, Flinkaby!—Nej, för all del. Fläsktullens borttagande blir även så tillvida till en välsignelse för vårt land som vi måste öka vår inhemska svinproduktion och framför allt göra billigare svin.
Såsom herr Andersson vet, ha vi ju gott om svin i Sverige, stora och feta. Men de kosta oss för mycket och bli därigenom för dyra för konsumenterna. Genom en radikal omläggning av vår svinodling skulle vi genast förbättra situationen. Herr Andersson är mannen att göra't. Hör ett råd: importera vårtsvinet! Renodla det. Var 6:e vecka lägger dess hona 22—24 ägg. Det blir i lyckligaste fall bortåt 200 grisar om året. Gör om det, hr Andersson, eller tro oss på vårt ord.
Vårtsvinet är för övrigt ett både fint och trevligt svin. Den omständigheten att det lever mest om natten möjliggör för badgästerna en relativ dagsro. Det trivs helst i gamla termithögar, vilka äro rätt billiga att uppföra, samt har en trevlig hårkvast på svansen. Det låter lätt dressera sig till salongsvanor, blåser utmärkt occarina och går i Afrika upp till 2,000 meters höjd. Som detta är 884 meter mera än Sveriges högsta fjäll, Kebnekaise, så bör alltså vårtsvinet ha de vackraste utsikter att för Sverige bli vad man i ordets bästa mening skulle vilja kalla: ett nationellt svin.
* * * * *
Fru A… Att bemälde unge man utan att ha betalt hyran avflyttat, kvarlämnande endast 28 tömda punschbuteljer, en söndrig sodavattensbutelj, en av honom såsom slaskspann använd glasskål, ursprungligen avsedd för aquarium, samt en halv byxhängsla anse vi vara mycket orätt gjort. Och det bästa råd vi kunna ge är följande: hyr ett centralt beläget, stort butiksfönster. Anordna där en utställning av föremålen och sätt ut ägarens namn. Hyran blir tvivelsutan betald.
* * * * *
Herr Reservunderlöjtnant S. i X. I besittning av Herr Reservunderlöjtnantens ärade av den 9 d:s rörande vår uppfattning av det krigspolitiska läget be vi vördsamt att vördsamt få tacka Herr Reservunderlöjtnanten för att Herr Reservunderlöjtnanten behagat uppmärksamma bemälda vår uppfattning på samma gång vi bemärka att Herr Reservunderlöjtnantens uppfattning om vår uppfattning är att denna är »rent åt h——te» samt att vi »borde skämmas» m.m., såsom Herr Reservunderlöjtnanten har godheten att meddela oss.
Vi tillåta oss samtidigt göra en vördsam förfrågan om huruledes Herr Reservunderlöjtnanten mår. Skulle Herr Reservunderlöjtnanten möjligen eventuellt besväras av illamående eller kväljningar eller nervös oro i Herr Reservunderlöjtnantens mage eller eljest i Herr Reservunderlöjtnantens ädlare delar, så tillåta vi oss föreslå att Herr Reservunderlöjtnanten låter bädda ned sig under 7 täcken och 6 filtar med våtvärmande omslag omkring Herr Reservunderlöjtnantens förnuft samt varma flaskor under Herr Reservunderlöjtnantens personlighet. Desslikes behagade Herr Reservunderlöjtnanten vördsamt intaga ricinolja, acetylsalicylsyra, vismuthpulver, aspirin, Thielemanns droppar, Frangulapiller, saltgurkor, levertran och ansjovis, varpå Herr Reservunderlöjtnanten är välkommen upp till våren, då solen skiner. Skulle Herr Reservunderlöjtnanten därtill vilja öka sin godhet med att sända oss Herr Reservunderlöjtnantens fotografi från dels nu, dels efter det att Herr Reservunderlöjtnanten genomlevat nämnda kur, så att vi få känna och jämföra Herr Reservunderlöjtnantens särskilda drag, så skulle vi vara Herr Reservunderlöjtnanten ytterligare tacksamma.
Vi tillåta oss teckna oss såsom Herr Reservunderlöjtnantens synnerligen bevågne
F. T.
* * * * *
Fröken kandidat! Vi dela hjärtligt edra bekymmer och anse det vara rysligt styggt av studenterna att spela Uarda utan hjälp av studentskorna. Så till exempel skulle det gjort sig över hövan väl om åtminstone en av mumierna varit kvinna; på den tiden torkade de som bekant även damer, vilka som sådana nästan togo sig bättre ut än männen, höllo sig längre och krävde mindre utrymme. Och vidare skulle det onekligen icke skadat om Uarda själv spelats av en kvinna. Han var ju visserligen mycket söt; men på scenen kunna även studentskor bli söta. Och det skulle nästan gjort sig bättre om ni stultat omkring med en liten Moses än att se kandidat X. i den mänskligt att döma omöjliga situationen.
Men, en liten tröst! Gadda er ihop med kamratskorna, skriv ett spex och tag revanche. Låt även de manliga rollerna spelas av studentskor. Och skall där nödvändigt vara ett hittebarn med, så låt det för en gångs skull vara kristet. Judebarn kunna ju nog vara mycket rara. Men se, kristna glyttar! Det är ändå toppen.
* * * * *
Hr Johansson, Växjö. Nä, hr Johansson, det är fel.
Man kan inte skilja giftiga svampar från ätliga genom att lägga en silversked i anrättningen. Lika gärna kan man ditlägga en galoscha. Och ett säkert medel vore visserligen att låta sin svärmor prova anrättningen, vilket dock icke kan rekommenderas såsom i vissa givna fall stridande mot lagen och dessutom rätt oridderligt.
Det finns inte mera än en väg för att lära skilja giftiga svampar från ätliga. Det är att lära sig de olika svamparnas kännetecken. Köp en svampbok, lås sig inne i ett rum, rulla ner gardinerna, tänd pipan och läs så att ögonen stå på skaft. När hr Johansson kan boken utantill, framifrån och bakifrån, så res till Evedal, gå in i djup och öde skog, löp runt där i en vecka—om nätterna med acetylenlykta—och lär sig alla där växande svampar. Kom så fram en söndagsmorgon, då solen skiner, så få vi se, hur han ser ut. Kan hr Johansson då skilja Rödlätta Fasta Vitsporiga Kremlan från Jättestora Klotrunda Röksvampen, så har han förutsättningar för god fortsättning. Varom icke, så vilja vi icke i detta sammanhang tillkännagiva vår oförytterliga mening.
* * * * *
Seminarieeleven Kalson!
De schmalkaldiska artiklarna—vad menar ni med det? De ha ju icke ens varit utställda och följaktligen varken kunnat få medalj eller hedersomnämnande.
För övrigt hava vi annat att göra än att besvara all världens frågor från öster till höger. Vi måste fastmer aktgiva på tidens gång och tänka de tankar, som, öde på livets mo, ensamt berättiga individens existens.
* * * * *
Johanna Olsson, Tostarp! Odling av foderbetor för fönsterdekoration är synnerligen berömvärd. Man tager en beta och puttar ner den i en kruka samt tillsätter litet jord, krukskärvor och vatten. Till Michaeli står den förtjusande blomman i full skrud. Klipper man så ut litet pappersblommor och målar dem röda och gula samt placerar dem jämte litet karameller här och där på stjälken, så får man till julafton en mycket prydlig bordsdekoration.
Obs.! Betan trives bäst om den då och då gödslas med litet ålsoppa och vismuthpulver, vilket rekommenderas av våra mest framstående specialister.
F. T.
* * * * *
»En kaffetörstig ungmö!» Vi tacka för ärade hälsningen och det vackra poemet, som vi tillåta oss bevara för oss själva.
Ni har 1,000 utvägar att klara er i nöden. En av dem är att använda ett slags nytt surrogat, som vi rekommendera på det livligaste. Tag hälften torkad och mald bark av brakveden, en fjärdedel snus (Dahls gamla välkända) och en fjärdedel torkade och malda tvestjärtar. Tillsätt härtill en tesked kaffe, och Ni har den härligaste Mocka, Ni kan önska.
Om Ni då fortfarande »har humor kvar i knoppen», så lyckönska vi. Skulle den flytta sig längre ner, så meddela benäget. Det finns bot även för så'nt.