FRÅN ALLMÄNHETEN.
Undertecknad, som är född i Uppåkra, anhåller vördsamt, att Redaktören måtte skriva litet om Elefanter.
Då det nu, med vad sannolikhetsskäl skall jag inte tala om, berättats från Norrköping att en elefant vistats uti Skogen därstädes och blivit infångat så som ett vilt djur. Så frågas om detta är i överensstämning med Lagen? Eller har icke elefanten rätt att gå i fred i Nordens högskogar? Det synes mig som om att Kongl. Majestäts Jaktstadgar härutinnan är otydlige enär att elefanten som föder levande ungar och livnärer sig genom Snabeln icke får såsom ett skadedjur betraktas utan bör hälsas med glädje varhälst detta stora och gamla djur som fortplantar sig i det fria mötes eller träffas uti Naturen.
Skulle därför Redaktören som väl ymmar för de arma djuren vilja ställa om att någon riksdagsman ville Mottjonera, uti Riksdagen om att en ändring angående elefanterna? Känner Redaktören Herr Jakob Larsson så skriv till han och säg han att han får göra något så skall alla di som äro djurens vener rösta på han.
Om förlåtelse att jag har skrivit: Men jag har gått igenom Alnarp och där hade de tidningen då jag var ledig vilket var sällan.
Med utmärkt högaktning.
Högaktningsfullt
Lars Sjögren,
Agronom.
Om Redaktören skriver så lägg ett gott ord om där kunde ble Pension till oss som gått igenom Alnarp? En ann kan va så god som en ann sa länsmannen och la sig i klaveret.
* * * * *
Undertecknad är endast 22 år, vilket egentligen icke hörer hit. Emellertid har på senare tiden mitt skägg börjat växa i alldeles orimlig proportion, vilket pr vecka vållar mig en högst kännbar utgift till barberaren. Så mycket mera kännbart blir det som far min skriver att det är dåliga tider och att jag skall draga in på staten.
Nu har jag verkligen efter en rätt rundlig tids funderande fått en idé. Jag ämnar låta skägget växa, bitvis, d. v. s. tills det varje gång når en längd av 3 cm. Därpå, menar jag, borde stubben kunna lämpligen avyttras till t.ex. madrasstagel, en förmån, varigenom våra militärförråd skulle kunna vinna en god och billig inhemsk tillökning i stället för att främja utländskt otyg.
Nu ber jag vänligen att någon sakkunnig måtte upplysa om följande: vem uppköper varan och hur mycket betalas den?
Redaktören behagade vänligen ursäkta frågan. Men jag anser den vara ett nationalekonomiskt spörsmål. Om vårt lands män under blott en enda månad sålde sina skägg, så skulle ett enormt kapital kunna utvinnas. Och så rena och fina de skulle bli se'n! Låtom oss var för sig se oss om i vänhögen och tänka oss litet exempel!
Jag är tacksam för svar till p.r., Lund, och tecknar i aktning och frid
Geo Jackson, lib. stud.
* * * * *
Herr Redaktör!
The Editor of Folkets Tidning.
Lund (Sweden).
Jag vill säga ifrån i Eder tidning om litet intryck från min resa. Jag
gläder mig att Lund blivit högt utvecklat, men det går långsamt i
Sweden. Jag likar Sweden dock mycket väl. Men det är mycket i »old
Sweden» som icke är mycket bra.
För exempel läkarne. Jag var sjuk i Denver (Colorado), jag går till en doctor. Han ser på mig. Well. Han skriver inga papper. Han har själv apotek. Jag får medikamenter, jag går—jag är frisk i morgon, i Denver (Colorado).
Doktorerna i Sweden skulle vara pharmacister. Det behöves inga apotekare. De göda sig på folkets dålighet. Det är intet väll.
Ett annat: Jag vill gå till Chicago. Jag kommer till stationen (i Denver). Jag köper ingen ticket (på engelska biljett). Jag går ner i tåget. Jag reser. Konduktören säljer själv biljett. Jag kommer i Chicago utan att stå vid biljettluckor och trängas. Amerika är bra.
Sweden behöver reformeras; demokratiskt. Old boys är där för många. Tullförvaltare, poliskonstaplar och andra ämbetsmän böra avsättas vid 50 års ålder. Ungt folk fram, så blir landet kraftigt och rikt.
Hustrun skall icke vara mannens träl. Jag är gift (i Denver, Colorado). Men i Sweden är det mannen som bankar sin hustru. Gör det i Denver. Upp på lyktstolpen—adjö! Livets svarta saga går i moln (dödens skugga).
Jag tackar för ordet; ärade editor. Jag vill skriva en bok till swedens folk.
Eder aktningsfulle James Gooseberry, född Jöns Swensson. Lilla Råby (1864).
* * * * *
Folkets Tidnings kontor,
Lund.
Då Ola Andersson på Kea och en del framstående personligheter samt kantor Andersson vid många tillfällen upprepade gånger sagt att jag borde varit riksdagsman för längesedan samt detta således skulle betyda att jag borde bliva vald i år för Färs härad, så får jag härmed avsäga mig det. Jag har visserligen gått i skola och fått mycket upplysning men så simpel är jag icke att jag vill uttränga vår gamle vördade riksdagsman som jag icke är hemma på politiken. Dock anser jag att fruntimmer icke behöva komma i riksdagen. Vem skall mjölka! Vem skall sköta barnen! Jag bara frågar. Och i det fall att där kan komma nya barn, vart skola de uppfödas! Nej låt oss älska vårt fosterland men icke göra riksdagen till en barnkammare, det är åtminstone min mening, herr redaktör. Sen får di regera som di vill.
Var nu så snäll och sätt detta i tidningen eller smit in en strof. Vill redaktören ha litet granna skärbönor, då jag kommer till staden så generar det intet.
Vänligen
Anders Andersson, på Veingetorp n:r 7, adressen på Stationen.
* * * * *
Till Folkets Tidnings redaktion.
Då i min gata ryktet utkommit att undertecknad skulle hava dödat eller eljest på ett grymt och mot etiketten stridande bruk hava avlivat en därstädes tillhörig katt, får jag härmed offentligen tillkännagiva att detta gemena rykte är fullkomligt oriktigt. Jag haver aldrig någonsin dödat någon katt, så mycket mindre som jag dagen efter detta ryktes utsläppande på aftonen mötte den ifrågavarande katten, vilken nu för ovanlighetens skull gick mitt på gatan.
Huruvida en studentska eller möjligen någon annan mindre väl klädd person utsläppt detta rykte vet jag icke, men jag håller det dock ej för otroligt. Det vore bra om redaktionen ville namngiva dessa, för exemplets skull och varnagel.
Lund den 6 april 1898.
J. Johansson, f. lantbrukare.
Snälle hr Johansson!
Var vänlig kom hit, medförande ryktet, katten och studentskan eller den andra personen, så skola vi se om vi kunna göra något av'et.
Red.
* * * * *
Kungörelse.
Härmed måste det tillkännagivas att det rykte och osanning som blivit spritt ut att undertecknat är gift som fyller 30 år den 17 nästlidna Nov:br är icke med sanningsenligheten korrekt! att min syster har en svåger som kallas för lärd och doktor det är sin sak, men att han skall hava rättikhet att ogenera hederligt folk och taga heder och äran utav dem det tror jag intet. För ville de lärde sköta sin sak så fanns här inte så mycket elände till som jag intet vill taga uti med en lång tång om di så slänger han efter mig på en lansväg. heller att jag vill säga ett andans ord om en sådan person därtill håller undertecknad sig för god.
ps om att namnet icke bliver utsatt högaktningsfullt
Er. Is. Johansson, Färlöv.
* * * * *
Under de snart 63 år, under vilka undertecknad varit stationerad härstädes, har det mångfaldiga gånger inträffat att jag nattetid blivit på olika sätt hyllad av allmänheten. Så ha vid upprepade tillfällen studentmössor placerats på mitt huvud. Däremot har jag över huvud taget icke mycket att invända, förutsatt att mössorna äro något så när rena. Likaledes har jag rätt ofta uppvaktats med blommor och även några gånger med hela granar. Det må också vara hänt. Mindre smickrad har jag däremot känt mig då man häromåret iförde mig en underkjol. Och absolut protesterar jag emot att man—såsom härom natten hände—placerar en tom kruka ovanpå mitt huvud.
Inför detta ofog anhåller jag vördsamt om skydd för min person och kommer i vidrigaste fall att gå min väg.
Lund den 19 maj 1916.
Esaias Tegnér, staty.