BARNET OCH KATTEN.
Barnet.
“Nå, hvad tar sig Kisse till?
Blygs! Jag tror han klösas vill?
Vet då Kisse ingen skam?
In med klorna, tassen fram!“
Katten.
“Se, jag lyder; mig förlåt,
Att jag bar mig illa åt.
Men du slåss och nypes jämt,
Jag ej älskar sådant skämt.“
Barnet dock sig lika blef,
Samma lek med Kisse dref;
Kisse då, i vredesmod,
Klöstes, och det spilldes blod.
Så de lefde båda två,
Skildes sällan åt ändå;
Ty i hjertat dock enhvar
Kärlek till den andra bar.