EKORREN OCH VINDEN.
Ekorren.
Herr Vind, jag måste säga er, hör ni ej upp att tjuta,
Så måste strax på stund för er jag denna dörren sluta,
Och öppna en åt annat led.
Vinden.
Det står er fritt, min vän!
Men jag tör blåsa der också, och kanske värre än.
Ekorren.
Då skall jag stänga äfven den, ty vill ni ej ge vika,
Så vet jag intet annat råd, än lika ge för lika.
Vinden såg snopen och ilsken ut,
Skakade trädet med fasligt tjut,
Ekorren satt i sitt lugna bo,
Knäckte der sina nötter i ro;
Vindens äflan att honom störa,
Tycktes blott honom nöje göra.