GOSSEN OCH DUFVAN.
Gossen. Min snälla dufva, svara om du kan,
Hvarför du kuttrar hela dagen så,
Och vrider lilla hufvu’t af och an?
Jag kan det sannerligen ej förstå.
Dufvan. För det jag är så tacksam och så nöjd,
När jag så mycket skönt omkring mig ser,
För det mitt hjerta fylles upp af fröjd,
När solen vänligt skiner på mig ner.
Ej ville dufvans qväde taga slut,
Och gossen glad sprang i sin trädgård kring,
Och solen sände sina strålar ut,
Och kring de två de dansade i ring,
Kanhända då berättande för dem
Om någon ort, för evig fröjd ett hem.