GOSSEN OCH HUNDEN.
Gossen. “Hector, nu du måste något lära,
Sitta rak det första är, min vän.“
Hector. “Du för mycket icke får begära
Jag är ung och jag kan vänta än.“
Gossen. “Nej det går ej an att längre dröja;
Pappa sagt: om stammen af ett träd
Man åt något håll skall kunna böja,
Bör det ske, då ännu den är späd.“
Hector lärde konster, att lära han var qvick,
På sin buk satt han rak, rak han också gick.
Snart han kunde dyka och saker fram han bar
Och tog rätt, mycket lätt, på hvad tappadt var.
När som Hectors herre Hectors framsteg såg,
Han också genast då fick för lärdom håg.
Läste mycket flitigt mången diger bok,
Så att han blef en man, både lärd och klok.