KRÅKAN.
ag undrar, hvem den tiggarn vara må?
Svart är den gunstig herrn från topp till tå.
Från hus till hus han går i djupa snön,
Och kraxar fram så hest en ängslig bön:
“I flickor små och gossar, jag begär
En smula bröd, jag rysligt hungrig är.“
När våren i sin gröna mantel kom,
Då bytte tiggarn plötsligt tonen om.
Han blef med ens så hjertligt glad, så kry.
Gaf till ett skratt och flög högt upp i sky,
Men dessförinnan tackade han först
Enhvar, som hjelpt, då nöden var som störst.