RÄFVEN OCH ANKAN.
“Min allra sötaste fru anka,
Om litet närmare än så
Ni öfver dammen täcktes vanka,
Ni något nytt skall veta få!“
“Herr Mickel, jag vill intet höra;
Ni är mig alltför fin och klok,
Och skulle, som ni bad, jag göra,
Så ginge säkert allt på tok.“
Herr Mickel, han gick af och an
Och hvem var långnäst, om ej han?
En ankstek smakar mycket godt,
Men ej förrän man ankan fått.
Herr Mickel dock ej ankan fick,
För det han ej i vatten gick;
Och ankan kom ej Mickel när,
För det hon i sitt lif var kär.