SPETSHUNDEN OCH MOPSEN.
Mopsen. Säg mig, Spets, hvar det var, som du benet gömde?
Att det någon från dig stal denna natt jag drömde.
Låt oss nu till stället gå,
Och se efter båda två.
Spets. Har du sett något svart förr i mörkret lysa?
Tror du då jag ej förmår alls att misstro hysa?
Mig att lura bjud ej till,
Du är den, som stjäla vill.
Moppe gick, något flat, men likväl ej slagen.
Snokande han gick omkring hela långa dagen;
Slutligen han benet fann,
Hvem var lycklig, om ej han!
Glädjen den blef dock ej lång, snart han låg i backen,
Spetsen med ett väldigt språng honom högg i nacken,
Och en minnesbeta gaf,
Som han hade godt utaf.