STOET OCH FÖLUNGEN.
“Skutta med höga språng
Skutta, min fåle lilla!
Glädjen blir icke lång
Kort blir din villa.
Snart du uppför berg och backar
Släpar lass, så svetten lackar;
Ingen dig för mödan tackar,
Piskan smäller kring din rygg.“
Fålen, den glade fyr,
Jämt vid sin moders sida,
Lekte så glad och yr,
Ovan att lida.
Tre år gammal, fann han lifvet
Helt förvandladt, det var gifvet,
Allting annorlunda blifvet
Och den glada leken slut.