STORKPARET.
u skiner sol och vårens milda flägt
Har smält en obarmhertig vinters is,
Och träden kläda på sin gröna drägt
Och åter nu, från söderns paradis,
Det hem vi nått, som aldrig vi förglömt,
Hvarom vi under smärta palmer drömt.“
Nu fylla storkarne sitt gamla bo,
Och sen med halm och hö de gjort det tätt
Fru Stork helt makligt slår sig ned i ro,
Och bidar der en tillväxt af sin ätt,
Tre långa veckor inom skål och vägg
Hon ligger tåligt der på sina ägg.
Af äggen blef det ungar fem, ett mycket hungrigt slägte,
Som öppnade fem stora gap, då far dem födan räckte.
STOCKHOLM,
TRYCKTE HOS BERGSTRÖM & LINDROTH
1868.