SVANEN OCH GOSSEN.
om hit och låt oss sluta fred,
Kom hit, min gosse lilla!
Ser jag då ut så grym och led?
Jag vill dig visst ej illa.
Blott i det hopp jag närmat mig,
Att få ett stycke bröd af dig!
Från gossen straxt hans ängslan vek,
Och mellan dessa båda
Begynte under skämt och lek
Den största vänskap råda;
Och sedan dess blef gossen van,
Att ofta helsa på sin svan.
Vid dammen satt han mången dag
Och hade grufligt roligt,
Och hjertat slog af välbehag
När svanen helt förtroligt
Till honom öfver böljan drog
Och bröd utur hans händer tog.