KONUNGAVALET.
Till tings! Till tings! Budkavlen gå 1 kring berg och dal. Kung Ring är död: nu förestår ett kungaval.
Då tager bonden svärd från vägg, 2 det stål är blått. Med fingret prövar han dess egg, den biter gott.
De piltar se med glädje på 3 det stålblå sken; de lyfta svärdet två och två, för tungt för en.
Men dottern skurar hjälmen ren— 4 blank skall han bli— och rodnar, när hon skådar sen sin bild däri.
Sist tar han sköldens runda värn, 5 en sol i blod. Hell dig, du frie man av järn, du bonde god!
All landets ära växer ur 6 ditt fria bröst. I striden är du landets mur, i frid dess röst.
Så samlas de med sköldegny 7 och vapenbrak på öppet ting, ty himmelns sky är deras tak.
Men Fritiof står på tingets sten, 8 hos honom står den kungason, en liten en med guldgult hår.
Då går ett sorl kring bondelag: 9 "För liten är den kungsson, kan ej skipa lag, ej leda här."—