When t’ dinner’s owered, an’ sha’s seea neyce,
Sha weean’t eat puddin’ meead o’ rice,
Thoff when at skeeal an’ put ti t’ pinch,
Fra sike good stuff sha’d nivver flinch.
An’ all her notions are seea raased,
It’s fit ti to’n her feyther crazed,
Fer leyke a toon wench, Ah declare,
Sha walks abroad wi’ breasts all bare—
To show her shoon, an’ hosen clocked,
Sha lifts her sket whahl Ah’s fair shocked;