Brakt thruff t’ hedge an’ wander’d far astraay,
He kenn’d nut whither, alang t’ au’d to’npik waay.
Ez Willie wrowt wi’ neea larl care
T’ fence wi’ stake an’ thorns t’ gap ti repair,
His neighbour Roger, heeam fra t’ fair reto’n’d,
Then cam i’ seet, i’ rahding graith[92] weel don’d[93],
Wheea seean ez Willy, fast drawing nigh he spies,
Thus tiv his frinnd fra t’ back o’ t’ hedge he cries.
Willy.
Noo, then; what, Roger! ‘ ya been ti t’ fair?