WHEN I was a wee little totterin bairn,
An' had nobbut just gitten short frocks;
When to gang I at first was beginnin to lairn,
On my brow I gat monie hard knocks:
For se waik, an' se silly, an' helpless was I,
I was always a tumblin down then,
While me mother wald twattle me gently, an' cry,
"Honey, Jenny, tak' care o' thysen."
But when I grew bigger, an' gat to be strang,
'At I cannily ran all about