Wäinämöiset, yksi kokous meijän nykyisten Runojoin virren teoista. 1:sta Delen 1 R:dr.
Försök att förklara Caj. Corn. Taciti omdömen öfver Finnarne, jemte en Öfversigt af deras fordna vidskepelse. Ett bidrag till upplysning i Finnarnas historiska fornhäfder 2 R:dr.
Kustroff och Woronitschff, eller de båda Brottslingarne. En Rysk berättelse från förra århundradet. (Öfversättning frän Finskan) 24 sk.
Dissertatio de Proverbiis Fennicis. 24 sk. allt B:co.
HELSINGFORS,
Tryckt, hos J. Simelii Enka, 1840.
Fotnoterna:
[1] Med afseende å häxeri och trollkonst hafva vi, i detta fall, en redan nog beryktad tillhålls- och tillflykts ort i Pohjola, Pimentola, Lapin moahaan lankeaiseen, m.m. likaså hafva Kipumäki och Kipuvuoren kukkula blifvit gjorde till plågans hem- och förvisnings-ort; men att i köld, i mörker och i en evig natt, äfven vilja förlägga sångens och skaldens hemland, går väl icke an; hvarföre vi äfven trott oss härtill böra söka ljusare trakter.
[2] Vi kunna på sådan grund icke gilla de vittra försök som någongång blifvit gjorde att från sagoverlden och den mytiska perioden nedflytta Väinämöinen inom historiens gebit (jemför t.ex. Väinämöinen, af Brakel) innan tiden för hans historiska existens blifvit närmare, åtminstone problematiskt, konstituerad. I anledning häraf — månne icke ett historiskt utredande häraf, förtjente mera uppmärksamhet och prisbelöning än öfversättningen af några mer eller mindre stympade Runofragmenter?
[3] Vi hafva redan en gång tillförene begagnat denna utväg i ingress-Runan till skriften Väinämöiset (tryckt i Stockholm 1828) men, — den gången var det Väinämöinen sjelf som drömde.