Hr. Europaeus, som under sommarens lopp vandrat genom Karelen långsåt gränsen, hade haft för afsigt att begifva sig till Ingermanland och sydöstra delen af Wiborgs län, der, såsom man sagt honom, ännu fornsången skulle lefva på almogens läppar. Men kommen till Porajärvi, 50 verst från Selki (Selin Pogosta), öfvertygade sig E., att sångens region redan här upphörde; hvarföre han återvände och den 18 Juni åter befann sig i Ilomants. Hans skörd af sånger och sagor har på denna färd varit betydlig, större än den han gjorde under vinterns förlopp.
Angående lokalen för de tilldragelser, hvilka Kalevaladikten afmålar, yttrar sig Hr. E. uti bref af nyssnämnde datum:
"Kalevala 22 runans sjunde vers sjunges i hela Suojärvi äfvensom i Korpiselkä, Himola o.s.v.: 'Kolmannen Viron vesiä'. Jag finner det också mest sannolikt, att Wäinämöinen bodde söder om Virland, i det fordom längre åt söder sig sträckande Ingermanland, och att hela Finland då ännu var bebodt af Lappar, ehuru Pohjola, som troligen låg på Finska sidan, torde hafva hyst Finska bebyggare, såsom namnen Louhi och Joukamoinen samt Wäinämöinens slägtskap med Pohjolafolket synes utvisa. Eken och hjorten, hvilka så ofta omnämnas i sångerna, tillåta icke någon nordligare lokalitet. Ty om äfven hjorten finnes nordligare, så är han der så sällsynt, att han icke skulle kommit i fråga, aldraminst i sången. Tevana(?) torde ännu mindre fördraga nordligare klimat. Att Turjan Lappalainen icke betyder Norrsk Lapp, bevisar namnet Turjalampi i närheten af Lendiera. Esthniska namnet på Diina (Viina) och berättelsen om 'Vannemuna Kaallev poig' tala äfven för hypotesens sannolikhet; äfvensom mycket annat kunde anföras till styrka för densamma."
Hr. E. synes för öfrigt icke ännu hafva närmat sig det "parfymerade" slägte af det unga Finland, om hvilket Svenska blad vetat att tala. Med en reskassa af 12 rubel Sr. anser han sig ännu kunna bestrida reskostnaden för tvenne månader, och efter halfannat års jemna fotresor är hans vandringslust ännu oförminskad. Hans ofta upprepade önskan, att än flera samlare skulle genomtåga Kaleva-sångernas gebit, har redan till en del gått i fullbordan, då Studenten Ahlqvist, som äfven åtnjuter ett understöd af Finska Litteratursällskapet, och hvilken midsommartiden begaf sig ut på vandring härifrån Kuopio, redan torde sammanträffat med Europaeus.
Glädjande är det att sålunda hvarje dag kunna anföra någon ny företeelse af verksam håg för den fosterländska litteraturens förkofran.
19. Lönnrotille.
[Elokuussa 1846.]
Högädle Herr Doctor!
De lofvade pappren blefvo med sista posten ännu icke afskickade, emedan jag icke kunde få dem att gå med tungposten, som jag ville, men nu, sedan jag bifogat tre böcker dertill, har den kommit att väga öfver ett skålpund, såsom det fordrades, och kommer då att afgå med tungpost.
Då jag nu kommit på den tanken, att en finsk grammatik efter en gjord resa till Wepserne och Tjuderne genast kan tagas under arbete, så har jag insett, att nämnde resa är en den nödvändigaste och jag anser det vara en pligt för mig att företaga densamma. Jag tilltror mig ingalunda förmåga att allena skrifva en grammatik, men mången i Helsingfors t.ex. Lector Akiander torde väl vara ganska benägen att åtaga sig bestyret. Jag skulle blott kunna uppsätta ett eller annat hvad jag kunde få ihop. Herr Doctorn kommer då icke att hafva mera besvär än att öfverse den, och nästa år inom kort hoppas vi då hafva en god grammatik redan förr än Lexicon hunnit utkomma och utan att Herr Doctors tid tages bort ifrån detta så vigtiga arbete.