Här följa de af D:r Schildt antagna termer, hvilka icke finnas i
Kallavesi No 1 och 2, 1845.
Alasivu, bas. Ennata, anticipera. Itsenäistyä, bli sjelfständig. Itsenäisyys, sjelfständighet. Jyrkkä, rät. Kaimajäsenet, homologa termer. Kertainen, faldig. Kertomerkki, multiplikationstecken. Keske', medelpunkt. Käyttineinen, praktisk. Leikka, sector. Leikkale', segment. Myönteinen, positiv. Määriö, definition. Näytettämä. theorem. Olettaa, antaga, låta vara. Peruste', princip. Paitsimerkki, minustecken. Saatto, förmåga. Sane', sanelma, sats. Suhde, förhållande. Suhdettaa, hänföra, jemföra, Suhteuta, förhålla sig. Tietineinen, theoretisk. Todusta, theorem. Väite', sats, påstående. Ymmärre, begrepp. Ympäritsen, omskrifva.
Om dessa är Herr Doctor så god, och meddelar mig Sitt omdöme. Kanske passar Kieleke' bäst för sector. Detta ord är hos almogen bekant.
E—s.
22. Lönnrotille.
[D. 27 november 1846.]
Högädle Herr Doctor!
Jag beder allerödmjukast om förlåtelse, att jag ända hittills dröjt med att afsända de låfvade orden, hvilka nu medfölja. Jag har haft mycket att göra med geometrien, hvilken nu ändock icke kommer under prässen, för än i början af Januarii nästa år, emedan Boktryckaren är sysselsatt med andra arbeten. Äfven har jag haft arbete med en uppsats, hvilken jag läs opp i lördags på Kaisaniemi på vårt nationskalas. Den afhandlade om våra förfäder i södra Sibirien, på gränsen af Kina och på andra ställen i Asien, mest efter kinesiska underrättelser, hvilka jag åtkommit i det stora verket Ritters Erdkunde. Der talas mycket om ett folk vid namn Usun, hvilket varit till utseendet skildt ifrån andra Asiater, nemligen: med hvit hy, ljust hår och ljusa ögon, framstående näsa och djupt liggande ögon, eller icke ett så platt mongoliskt ansigte som kineserne. Äfven talade de ett eget språk. Till dem hörde utom de egentliga Usunerne äfven folket Tingling i södra delen af Sibirien ifrån Baikal ända till Obdalen och derifrån åt söder ända till Sogdiana. Alltså aldeles på samma sträcka, som nuförtiden de märkvärdiga Tschudgrafvarne finnas, hvilka i Europa gå ända till Wolga och Dvina. Usunerne blefvo tordrifna först till trakten af sjön Balkasch och sedan derifrån i 4:de århundradet åt norr och nordvest. Tingling blefvo äfven år 507 drifna åt vester ända till berg (förmodeligen Ural).
Ritter kan icke annors förklara saken, än att han antager detta folk vara af Germanernas stam, men opassligheten af en sådan hypothes är klar. Jag deremot anser, att ingen annan rimlig förklaring dertill kan antagas än att förklara dem för Finnarnas stamfäder. Hunner och Ungrare voro de icke, ty Hiongnu och Uigurer voro deras stamfäder. Fortsatta undersökningar häraf torde ännu lemna ganska interesanta resultater.
Jag har redan glömt att allerödmjukast tacka för Herr Doctors bref af den 1 dennes. Jag förde det straxt efter dess ankomst till Professor Rein, på det Han skulle få notis af de deri befintliga anmärkningar till Schildts öfversättning, men Han sade, att Litt. Sällsk. redan corresponderat med Doctor Schildt angående terminologien, och att den nu får bero vid hurudan den är.