1902
År efter år hafva från Sverige eller andra länder större eller mindre expeditioner till det norra polarområdet blifvit utsända. Närmare och närmare polen har människan satt sin fot, förut obekanta trakter ha blifvit undersökta och kända. Framträngandet mot polen går dock långsamt, vanligen har det fordrats flera expeditioner för att nå en breddgrad längre än förut, men undantag hafva dock gifvits, såsom då Nansen 1895, på tio bågminuter när, nådde tre breddgrader nordligare än amerikanen Lockwood, som 1882 vid Grönlands nordspets slagit närmast föregående rekord med 83° 24’. Och äfven Nansen kom endast vid pass 3 1/2 breddgrader nordligare än E. Parry nära sjutti år tidigare (1827). Nu har den italienske kaptenen U. Cagni, på hertig Luigis af Abruzzerna expedition till Frans Josefs land 1900, hunnit 86° 33’ 49" n. br., det vill säga ungefär tre och tre fjärdedels nymil längre än Nansen, men där han måste vända återstodo ännu vid pass trettioåtta och en half nymil till polen.
Ännu är polen sålunda långt ifrån nådd, och de svårigheter, som ett framträngande öfver isen visat sig erbjuda, gåfvo anledning till S. A. Andrées försök 1897 att hinna den eftersträfvade punkten medelst luftballong, ett försök som kostade honom och hans följeslagare lifvet.
De expeditioner, som sökt nå polen eller en hög nordlig breddgrad, hafva tilldragit sig den stora allmänhetens hufvudsakliga intresse. Åt hvarje om än så dumdristigt och illa planeradt företag i denna riktning 4 ägna tidningarna den allra största uppmärksamhet. Sträfvandet att först hinna dit har blifvit en täflingskamp, vid hvilken de vetenskapliga intressena skjutas åt sidan eller på sin höjd komma i andra rummet.
Mera obemärkt fortgå andra arbeten inom polarområdet. De expeditioner, hvilka hafva dettas vetenskapliga utforskning till mål, göra mindre väsen af sig, deras framgångar uppmärksammas mindre af allmänheten. Och dock är det just genom dem, som vårt vetande om polartrakterna blifvit vidgadt, det är genom dem, som polarforskningen erhållit en varaktig och vetenskaplig betydelse.
Ofta nog hör man framställas frågan, hvartill polarexpeditionerna tjäna och om de verkligen äro värda de summor, som offras på desamma. Svaret på denna fråga skall jag i det följande söka lämna.
Skulle vi vinna något därigenom, att själfva polen blefve uppnådd? Troligen intet annat än att det då blefve slut på denna täflingskamp, som slukar stora penningsummor, hvilka kunna användas bättre till andra ändamål, denna kamp som kostat många människors lif och förorsakat mycket lidande både för människor och djur. Ty efter allt hvad man nu vet, måste man antaga, att området kring polen är ett djupt, af drifis betäckt haf. Är detta fallet, så har uppnåendet af polen ingen större betydelse i vetenskapligt hänseende, om det ock från sportsmannens synpunkt må vara en djärf och vacker bragd att hafva nått dit. Helt visst kommer också den man, som först lyckas framtränga till den så eftersträfvade punkten, att firas på ett sätt, som aldrig kommit någon af vetenskapens heroer till del. Ty för allmänheten gäller det blott att ett länge eftersträfvadt mål blifvit vunnet, och den nation, som den lycklige vinnaren tillhör, skall helt visst räkna hans gärning såsom en af sina främsta bragder, om 5 ock dess vetenskapliga betydelse blir så godt som ingen.
Det är ju människans skyldighet att så omfattande som möjligt söka lära känna den jord hon bebor. De »hvita fläckarna» på kartan blifva också år efter år allt mindre, men de båda Polarregionerna (se kartan) visa alltjämt de största områden af jorden, som ännu äro fullständigt okända. Icke underligt därför, att just mot dessa vända sig ej blott den allvarliga forskningens män utan äfven sådana, som sträfva efter att genom ett djärft framträngande inom dessa okända regioner vinna rykte och ära.