»Hvar är Agde jarl?» frågade Torsten.
»Han lät resa sig en hög, så snart I farit eder väg; och in i den gick han med stora rikedomar. Men hans män Jökul och Froste drunknade i ån Hamra den gången de redo från konung Gerröds gästabud. Äfven öfver Agde jarls land, häradet Grunder, härskar jag nu.»
»För mig», återtog Torsten, »ligger det stor vikt uppå, om du vill dela med dig något af allt ditt välde, ty Gudrun synes mig böra äga arf efter sin fader jarlen.»
»Rätt så, ifall du vill blifva min man», svarade Gudmund.
»Ja, men då får du icke lasta min tro.»
»Nej, det skall jag icke», slöt Gudmund.
Sedan begåfvo de sig tillsammans till Grunder, och Torsten lade under sig häradet.
Han byggde sig sedan en ny gård i Gnipalund, ty Agde jarl hade gått igen och ödelagt den gamla gården.
Torsten vardt en stor höfding, och Gudrun födde honom snart ett svenbarn.
Emellertid vardt han ständigt oroad af den spökande jarlen. En natt fick Torsten se, hur denne vandrade utanför gårdsledet, men han vågade sig icke in, ty kors var satt ofvanför hvarje dörr.