Prästen jämte Snorres son Tord Köse följde Kjartan tillbaka hem till Frodå, och ur de närmaste gårdarne däromkring uppbådade de folk att följa sig.
Och alla infunno de sig på Frodå om aftonen före kyndelsmässan vid den tid, då eldarne voro tända.
Husfrun Turid hade nu också fallit i samma sjukdom, hvaraf alla de andra dött.
Först gick Kjartan in och såg, att Torodd bonde satt där som vanligt vid elden tillsammans med de andra gengångarne. Sedan tog han ned all Torgunnas sängbonad, gick bort med den till elden, tog där ett flammande vedstycke och bar båda ut. All sängbonaden brände han till aska.
Därefter stämde han inhysingen Tore Träben, och Tord Köse stämde Torodd bonde därför, att de olofvandes höllo till där i gården och beröfvade folket hälsa och lif.
Alla, som sutto vid elden, blefvo på detta sätt stämda.
Sedan nedsattes en husrätt vid ena dörren, och målet blef handlagdt alldeles som ett mål vid tinget.
Vittnen framfördes, målen förekommo och afdömdes.
Då domen föll öfver Tore Träben, reste denne sig borta vid elden och sade:
»Suttit har jag, medan jag sitta fick.»